Mer ledig än praktik
Jag har ju fått höra hur det kan vara och hur det har varit på andra ställen och det är då funderingarna kommer, våld och hot om våld är det en vardag jag vill ha? Det skulle isåfall vara samma som att jobba på Konsum, där förekommer också hot med allehanda tillhyggen.
Annars är det helt okej här. Jag trivs mer än jag trodde, med det menar jag att det här stället har varit en riktig energitjuv tidigare när jag varit här och nu är det inte så längre, undrar om det kan vara en ny inställning som spelar huvudrollen här.
Den här helgen har jag varit med en liten kompis, en jätte söt tjej.
Egentligen skulle jag vara med en annan söt tjej som jag känner och vi skulle dricka lite och ha det skoj, så där som bara vi kan, men en sjudundrande huvudvärk satte P för detta. Värktabletter, frisk luft och kaffe, ingen verkan. Det var synd det men förhoppningsvis kommer fler tillfällen.
Nu ser klockan ut som att det skulle vara dax att börja med middagen.
Ha det nu så skönt mina vänner tills vi ses igen. Puss och kram jag älskar er alla.
Svårt att förstå oss tjejer? Läs här!
Saker killar bör veta om tjejen de gillar:
# Om ni smsar, och det till slut bara blir hjärtan ni skickar - sluta inte svara. Även om hon bara skrivit ett hjärta, så skriv tillbaka. Låt henne sluta smsa, hon måste få känna att hon inte är ensam, även om det bara är små meningslösa sms som bekräftar det.
# Föregående punkt gäller även om ni chattar på msn eller någon annan sida.
# Neka ALDRIG en kyss, speciellt inte om det är framför dina polare. Hon måste få veta att du inte skäms över henne.
# Går hon iväg från dig, smyg upp bakom henne och krama henne. Håll henne hårt och viska i hennes öra hur mycket hon betyder för dig.
# Om hon kollar på dina läppar - kyss henne.
# Säger hon nej, så menar hon nej - Även om det inte låter som om hon menar det så menar hon verkligen det.
# Om du håller på och pillar på henne och frågar om du ska fortsätta och hon svarar "vet inte", så betyder det "nej" - hon vågar bara inte säga nej ifall du ska bli besviken.
# När hon puttar eller slår dej - Håll om henne.
# När hon börjar svära åt dig - Kyss henne och säg hur mycket hon betyder för dig.
# När hon är tyst - fråga Henne vad som står på.
# När hon ignorerar dig - Ge henne din uppmärksamhet
# När hon drar sig undan dig - Dra henne till dig igen
# När hon gråter - Håll om henne och säg ingenting. Bara visa att du är där för henne.
# Skydda henne när hon är rädd.
# När hon lutar sitt huvud mot din axel - vänd upp hennes ansikte mot ditt och kyss henne.
# När hon tar ditt favoritplagg - Låt henne ha kvar det och sova med det en natt.
# När hon retar dig - Reta henne tillbaka och få henne skratta. Överdriv inte med retandet!
# När hon inte hör av sig på ett tag - Försäkra dig om att allt är okej.
# När hon tvivlar på dig - Försvara dig med sanningen.
# När hon säger att hon gillar dig så gillar hon dig mer än vad du anar.
# När hon tar tag i din hand, ta tag i hennes och lek med hennes fingrar.
# När hon går in i dig på skoj när ni är ute och går - gå in i henne på skoj du med.
# När hon berättar en hemlighet - håll den hemlig!
# När hon tittar in i dina ögon - titta tillbaka och vänd inte bort blicken förrän hon gör det.
# När hon saknar dig så är hon sårad på insidan.
# Hon har rätt att vara skit jobbig en vecka/månad
# Blir hon sur på dig för ingenting, bli inte sur tillbaka - hon menar det inte och kan inte hjälpa det.
# Ljug inte för henne - hon får reda på allt.
On eller off??
Inatt provade jag ett nytt sätt för att stänga av hela apparaten. Jag visualliserade att jag drog i en strömbrytare, ni vet ett sånt där stort handtag, sen hörde jag hur strömmen slogs av med ett baaoow, efter det såg jag en bild av hur höghusen i en stad blev svart och då gatt jag ju naturligtvis fundera på varför jag fick den bilden, så var hela tankecirkusen igång igen. Tror ni jag blir någe less då?
Ja visst, jag vet. Jag tänker för mycket, men fan hellre det än för lite.
Vill ju så mycket men får ju så lite, då antar jag att det bara är fantasierna som är kvar...eller... drömmar är visst till för att förverkliga, men det ska vara möjligt också antar jag.
Idag och imorgon är dagarna då jag verkligen måste ta tag i packning, städning och rensning. Synd då att sömnbrist och rester av magsjuka sätter sina illvilliga spår, i form av skallebang med tilltagande trötthet och en knasande mage. Tur i alla fall att det vid såna här sjukdomstillfällen finns något att ta av, så det finns lite kvar att röra på när bacilluskerna är borta.
Ha en fin lördag alla mina fina. Puss och kram. Love U.
Rena sjukstugan
Två magsjuka och en toalett...Vilken tur vi har ibland att saker och ting kommer i omgångar. Tisdag eftermiddag: Ebba drabbas av magsjuka (fullvärdig och fruktansvärd). Jag proppar svartpepparkorn och använder handspriten desperat, ändå åker jag dit på det, vid halv två på natten när jag precis är på väg att somna in. Halv tre är det full rulle, så pass att jag inte orkar springa upp och ner i trappan mellan sängen och toa, så jag bestämmer mig för att bädda med ett dubbelvikt täcke på toagolvet, inte världens skönaste kan jag tala om, det var ganska hårt och efter 17 timmar hade jag träningsvärk.
Idag fredag vaknade jag med skallande huvudvärk, men det kanske inte är så konstigt när magen är tom och kroppen fått vad den tål. Till frukost kl 1330 fick den en migräntablett och lite vila, en dusch, en skiva bröd och lite jos. Jag gjorde nämligen allt i min makt för att Ebba skulle få åka till ridskolan och vi for, fast så här i efterhand var det kanske inte det bästa jag gjort (offrar mig och prioriterar lite fel ibland). Jag bad ridläraren att hjälpa Ebba på med sadel eftersom jag knappt orkar lyfta ändan ur soffan. Själv satt jag och väntade på att det skulle börja, inbäddad i en filt jag hittade i ridhuset.
Nu är det kväll och jag har ätit en burk tonfisk och druckit ett stort glas te, det stannar men det känns som det inte riktigt vill vara kvar. Nu ska vi titta på Let´s dance och vila i soffan. Hoppas alla goa vänner att ni slipper den här omgången magsjuka. Den var både jobbig och förnedrande.
Puss och kram alla. Love U.
Trött
Jag måste tänka om, tänka rätt. Jag är ju bra, så varför tvivla. Varför tror jag andra har rätt jämt. Deras ord och åsikter är varken bättre eller sämre än mina.
Jag är bara jag, vill du ha det? Varsågod ta det, men gör det nu, vänta inte för länge då kanske jag dör (på insidan). Jag har inget annat att erbjuda än mig. Har inga pengar, flådigt hem, vräkig bil osv, bara mig själv och mina talanger.
Tack och godnatt älsklingar. Love U.
Magsjuka
Själv proppar jag med svartpepparkorn, allt för att inte bli drabbad. Inte så kul med två dödssjuka och en toalett.
Idag har jag varit ute och gått, men fy fan vad kroppen sa ifrån tror jag har blivit en riktig latis, usch. Gick en runda på ca nio kilometer och det tog drygt en timme. Det brukar ta ungefär 50 minuter men den här gången tog det 15 minuter extra. Jag har blivit försoffad, fy fy fy.
Ska försöka ta mig ut en kortare tur i morgon även om lilla fröken är hemma, hon klarade sig fint när jag åkte och handlade i dag, så hon klarar det nog i morgon med, fast det återstår ju att kolla dagsformen på henne.
Nu sitter jag och väntar på att stoppningen till soffan ska bli färdig i torktumlaren och att den inte krympt av behandlingen. Allt är tvättat, handdukar, kläder, delar av soffan och det som inte är tvättat är spritat, ändå sitter den äckliga skitlukten kvar i näsan, kan ärligt säga att jag höll på att spy av bara lukten ett tag.
Jaja nog med skitprat för idag. Ska ut och surfa recept så jag får några nya ideer.
Puss och kram alla goa, gla´a människor. Love U.
Ska ta vara på tiden.
Efter den här veckan bär det äntligen av på praktik, tre veckor... Väskan är packad så när som på tandborse och rakhyvel, haha. Jag tror det kommer bli kanon.
Idag har jag avlagt sista matteprovet, har använt sportlovet till att räkna det sista kapitlet så den boken inte skulle behöva följa med mig till Järvsö. Där vill jag kunna känna mig ledig att göra det som faller mig in och inte behöva sitta så himla mycket med näsan i böckerna. Det finns en bok som nog följer och det är restuppgiften i religion, om jag nu inte rusar igenom den här hemma innan avfärden.
Flodhästen i vardagsrummet ska i alla fall få följa med, men det är ju ren nöjes/nyfikenhets läsning.
Det ska bli så skönt att få komma ''hem''.
Puss och kram alla mina fina. Love U.
Just det!!
Har inget mer att säga än att jag längtar efter något som kan liknas med normalt.
Puss, hej.
Vår eller vad?!
Jag äter konstant, vad som helst, bara jag har något i munnen. Jag är känslig och gråter för minsta lilla. Igår började jag nästan gråta för att Molly åkte ut ur Let´s dance, Ebba hejade på henne och därför blev jag ledsen. Humöret mitt går upp och ner, ibland är jag glad och får lyckorus men ibland är jag så heligt förbannad att en atombomb skulle vara lindrig i jämförelse. Stackars omgivning säger jag bara och då ska vi ha i åtanke att den enda omgivning jag har är Ebba, hon måste ju bli alldeles förvirrad stackars liten.
Skönt är det i alla fall att slippa skolans lokaler för ett tag. Pluggar det gör jag hemma, räknar matte så det ryker vill jag påstå. På måndag ska jag till skolan för att ha mattelektion men det är det enda den här veckan, sen bär det av mot Järvsö och Grönås för praktik. Jag börjar längta riktigt mycket och det är inte bara praktiken jag längtar till, utan även till en av de människor som gör mig lycklig och får mig att känna livet.
Jag värdesätter mina vänner mer än de anar och mycket mer än jag visar dem. De har alla en liten del av mitt hjärta och jag älskar dem var och en på olika sätt men ändå innerligt.
Ta hand om er själva och varandra. Puss och kram. Love U.
Hur?
Sak två jag har funderat på och det har jag gjort en längre tid nu, är...hur jag ska få människor omkring mig att inse mitt personvärde. Vad jag menar är att, i alla tider så har jag varit tillgänglig dygnet runt och bara det är väl fel av mig. Men jag har i alla fall funnits där om någon behövt mig.
Äh, skit samma jag vet inte vart jag vill komma med det här. Hmmm *funderar*
Jag hatar att bli dissad och det spelar ingen roll utav vem, det känns lika illa vem det än gäller. Det är vad jag vill säga tror jag. Kan bero på min egen dåliga erfarenhet och osäkerhet inför mig själv. Hur ska jag göra för att bli förstådd? Spela med samma mynt tillbaka? Synd bara att jag tycker det är en dålig metod, fast kanske är jag tvungen ändå för att få några få utvalda i min närhet att inse...det som de gör är inte okej.
Som sagt skit samma, nu har jag fått kräka ur mig det värsta, sen får jag förlita mig på min egen förmåga och andras goda vilja, samt sinnesrobönen som den här perioden blivit som en kär vän.
En bra dag helt enkelt.
På förmiddagen idag var jag till kurator igen men den här gången i Härnösand. Ebba ville inte vara på fritids idag så hon fick följa med och sitta i väntrummet. Efteråt var det tänkt att vi skulle hälsa på min förkylda syster, men efter ett samtal på väg till ''the big city'' fick vi veta, att hon kvällen innan varit på middag hos ett par som nu ligger i magsjuka. Är inte jätte sugen på kräksjuka så vi valde att handla ingredienser för att baka och åka hem.
Lilla fröken tyckte att vi skulle ha en baktävling, så vi valde varsitt recept och sen bar det av. Van förlorare som jag är så tog jag förlusten med gott mod, men jag förlorade gärna mot den browniekakan.
Förlorade gjorde jag även alldeles nyss när Modo torskade mot Södertälje med 3-2, som tur är så spelade Rögle lika mot Luleå, det betyder att vi fortfarande är kvar i slutspelsstriden, kanske inte med de bästa odds men ändå med.
Idag har jag gått om kring med ''rus'' känslor i kroppen och är det inte vårkänslor, så är jag på väg ner i träsket för de förälskade. Idag mår jag bra.
Puss alla. Love U.
Bara en sak idag.
Det jag är mest rädd för är nog att inte räcka till!
Slapp, slö och likgiltig
Imorgon ska jag iallafall en tur till Sollefteå för att snacka lite med en av kuratorerna, känns bra att få duscha, måla mig och komma ut. Planerade turer, då måste jag engagera mig, det är bra. Torsdag är också en sån dag, med min mer regelbundna terapeut, efter det kanske det blir en tur till syrran. Ska se om det blir ett litet besök på Erikshjälpen också för att förära Kennet med ett besök. Han ville så gärna att jag skulle komma in så han fick någon vettig att prata med, haha.
Idag har Ebba och jag tittat på filmen UPP. Någon har tidigare sagt till mig att det är en skitdålig film, tyvärr kan jag inte hålla med. Den var vacker, rolig och spännande. Den handlar om livet och vilket äventyr det är. Att vi inte behöver göra massor med saker som kan ses som äventyr, utan att ett giftemål, en baby eller kärlek till varandra också är ett livsäventyr. Jag tycker den var riktigt bra och rekommenderar den till er andra.
Vi har även spelat sällskapsspelet ''Jakten på den försvunna diamanten'' nu på kvällskvisten. I vanlig ordning förlorar jag fyra gånger av fyra möjliga chanser till vinst. Inte för att jag behöver vinna numera men visst kan det vara trevligt om det händer ibland.
Min strumpstickande fd arbetskamrat messade mig ikväll och talade om att tjockstickistrumperna till min hmm...(älskade) är färdiga, så de ska jag hämta imorgon när jag åker hem från Sollefteå.
Nä nu får det räcka för idag, nu ska jag fortsätta brottas med mitt datasnille till hjärna och försöka få text till mina filmer.
Puss och kram alla goa människor. Love U.
Vilken helg!
Det är bara jag som ska känna mig, synd bara att det inte är så då...än. Varje dag är en överraskning som inte alltid är till det positiva. I helgen har jag iallafall sagt ifrån när jag kände att mina känslor blev kränkta och faktiskt så var det inte så farligt att säga ifrån, kanske skulle jag kunna säga det på ett annat sätt men jag övar ju fortfarande och hoppas att det finns utrymme för överseende.
En liten prestations fråga kom på tal och när jag tänkte på den ikväll och tänkte på svaret igen så kom jag på en sak till.
Att jag dragits till killar som inte alltid är snälla är nog ingen hemlighet för någon. När jag igår och ikväll funderade på vilka jag varit tillsammans med, och om det har varit bra sex, så kom jag att tänka på killen jag flyttade till Kramfors kommun för.
För det första kommer jag inte ihåg sexet, så det kan inte ha varit speciellt bra.
Sen kom jag på att om han tyckte maten jag lagat var äcklig, så kunde han börja kasta den på mig med gaffeln. En gång när vi bråkade försökte jag gå undan till sovrummet, hann inte låsa dörren så han grep strykjärnet precis innanför dörren och kastade det emot mig.
Jag hade en galen kanin på den tiden som han lovade att ''ta bort'', jag ville inte veta hur han hade burit sig åt när det var klart och... nejdå det skulle jag inte behöva höra om. Ändå kommer han hem och talar om hur han och hans kompis gjort.
Nä, det är nog bara en som hittills varit vettig.
Hoppas att jag har hittat en till som är bra, det verkar så om jag ska försöka läsa mellan raderna på det som sägs eller visas, för det är inte mycket som kommer fram. Det är visserligen helt förståligt för det är väl inte många som är lika öppen som jag själv. Förresten, vill jag veta allt då? Kan jag ju roa mig med att fundera på.
Hur som haver, jag trivs i ditt sällskap! Ser tiden an, som sagt...Plötsligt händer det och när det blir syns säkert då.
Puss och kram alla godingar. Love U all. Godnatt.
Me love Putte Roos (fredags)
Min skuld över mitt beteende igår håller på att gå över, min skam har jag burit hela dagen. En av mina kuratorer ringde i morse, väldigt lägligt måste jag säga. Det hon ville var att höra om vi kunde ändra lite på tiden vi har till veckan, men hon hörde nog att allt inte var som det skulle, fast jag försökte dölja det noga.
Igår på psyk, talade jag inte om för min terapeut vad jag gjort, skammen var för stor och skulden också för den delen. Idag när kuratorn ringde brast allt, jag grät, talade om vad jag gjort, vad som hänt sen osv. Det var otroligt skönt och jag blev inte dömd.
I eftermiddags hade vi plus och minus möte om skolveckorna som varit, efter det fick vi tillbaka våra reflektioner i blocket ''Att växa som vuxen'', då kom skammen tillbaka som en riktig jävla käftsmäll. Efter dagens slut bad jag att få prata enskilt med Putte, syftet var att få hjälp att klättra ur ''krukan'' för där vet jag att jag varit och ramlat längre ner än vanligt, så djupt att jag insåg att jag behövde Puttes hjälp.
Han speglade mig ur. Jag vet att jag gjorde fel, att jag förmodligen inte kommer göra det igen, om det skulle dyka upp en liknande situation så vet jag att jag ska hantera allt annorlunda.
Fredagseftermiddagen på ridskolan bjöd på dramatik minsann. Ebbas häst blev om galopperad av en annans häst(Pampas), vilket ogillades av Ebbas (Lady) som vill vara först i såna lägen, det gjorde att hon ökade galoppen och det var inte Ebba med på, så hon ramlade av. Det såg väldigt illa ut, som att hon hamnade under hästen och blev trampad på. Nu var det som tur var inte så, hon fick ont i huvudet och blev yr så troligtvis blev det en liten hjärnskakning. Vi avbröt lektionen där och då för att inte göra eventuella osynliga skador värre, men innan vi åkte hem gick hon in till Lady för att klappa och prata lite, det var bra gjort.
Fredag och lördag får jag fint främmande och jag längtar.
Puss och kram Love U all.
Säg det till mig förihelvete.
Nu har jag ångrat mig, jag vill inte ta upp det inträffade, varför då kan man undra? Jo, för att det inte gick att ta med mig först.
Igår kväll talade jag med en av de personer som jag känner mer och mer att jag kan lita på, men kanske jag ska börja tvivla även där. Jag tycker själv att jag är en jävligt dålig mamma pga det som hände, tyvärr kan jag inte göra det ogjort, men jag har lärt min läxa. Fick höra att jag inte alls är någon dålig mamma, men hur vet ni/du det? Ingen är här när vi är ensamma, jag kanske är värsta satmaran, det är det ingen som har någon koll på.
Helt ärligt så tycker jag att det är jobbigt att jobba med mig själv och mina problem, gå i skolan och försöka lyckas(för att få höra av mina egna föräldrar att jag gjort något bra), vara den bästa mamma som finns, sköta ett hushåll ensam och att försöka få lite tid för mig själv. Det sista kan jag visserligen glömma, för det existerar knappt.
Om ni tycker att jag gör ett dåligt jobb som mamma, lägg då in en anmälan till socialförvaltningen så att barnet kan få bo hos sin pappa som drog till Falkenberg. Hon får det säkert bättre där, än här, för där finns ingen mamma som flippar pga ostädade rum och matbrist hos husdjur, dålig hygien skötsel eller brist på para, stress över att få ihop det eller sömnbrist. Tro nu inte att jag är bitter, det är jag inte men kan ju lätt bli.
Visste väl att den här dagen som började så bra också skulle skita sig. Fuck this shit.
Vi ses en annan dag, en bättre dag.
Vad nu då?
De flesta av mina tankar cirkulerar kring, lägenhet eller inte. Pelletsen är snart slut precis som denna hemska vinter, behöver kanske kompletera med tre pallar och då räcker de över sommaren också och när det är sommar vill jag inte bo i en lägenhet. Då är det skönt att ha ett hus där det bara är att öppna dörren för att släppa in sommardofterna, man kan sitta och äta både frukost, lunch och middag på altanen. Nä jag måste nog försöka härda ut den här istiden vi befinner oss i.
Huga vad jag längtar till vår och sommar nu, snö, is och kyla har inte stört mig förut men då har det inte varit i dessa mängder heller. Visste ni att den här vintern är den kallaste på 40 år här i vårt område, inte undra på att vi fryser.
Om tre dagar har jag lov, det ska bli skönt att slippa skolan, samtidigt som jag tycker det är jobbigt att vara hemma. Tänkte passa på att tvätta och packa till praktiken som jag ska ha veckorna 12-14. Eftersom jag har skjutit på min praktik så har jag två lovveckor på rad, funderar på att göra undan så mycket matte som det är möjligt och religionsuppgiften som jag har kvar. Då om något så kommer det kännas ensamt på skolan för då är ju klassen på praktik, hmm. Hursom, så är det inte många timmar jag behöver vara där, kanske är det skönt med lite ensamhet också, vem vet.
Ha´ne vänner. Love U
