mariahelenaf

Nu är jag trött på att hela tiden känna den här osäkerheten. Till sist kommer det vara den som sätter punkt för det som jag vill ska bli det sista jag gör i mitt liv. Det måste bli ett slut på tankar som, alla är bättre, snyggare och trevligare än jag. Att duga börjar bli jobbigt. Varför kan jag inte tillåta mig själv att njuta av det som är här och nu, utan hela tiden se framåt. Jag har ju inte en aning om vad som finns där framme, så då är det väl lika så bra att njuta av det goda när jag har det i min hand. Visst att sträva framåt är bra, bara det inte blir en ful vana.

Jag måste tänka om, tänka rätt. Jag är ju bra, så varför tvivla. Varför tror jag andra har rätt jämt. Deras ord och åsikter är varken bättre eller sämre än mina. 

Jag är bara jag, vill du ha det? Varsågod ta det, men gör det nu, vänta inte för länge då kanske jag dör (på insidan). Jag har inget annat att erbjuda än mig. Har inga pengar, flådigt hem, vräkig bil osv, bara mig själv och mina talanger.

Tack och godnatt älsklingar. Love U.