mariahelenaf

Min skuld över mitt beteende igår håller på att gå över, min skam har jag burit hela dagen. En av mina kuratorer ringde i morse, väldigt lägligt måste jag säga. Det hon ville var att höra om vi kunde ändra lite på tiden vi har till veckan, men hon hörde nog att allt inte var som det skulle, fast jag försökte dölja det noga.
Igår på psyk, talade jag inte om för min terapeut vad jag gjort, skammen var för stor och skulden också för den delen. Idag när kuratorn ringde brast allt, jag grät, talade om vad jag gjort, vad som hänt sen osv. Det var otroligt skönt och jag blev inte dömd.

I eftermiddags hade vi plus och minus möte om skolveckorna som varit, efter det fick vi tillbaka våra reflektioner i blocket ''Att växa som vuxen'', då kom skammen tillbaka som en riktig jävla käftsmäll. Efter dagens slut bad jag att få prata enskilt med Putte, syftet var att få hjälp att klättra ur ''krukan'' för där vet jag att jag varit och ramlat längre ner än vanligt, så djupt att jag insåg att jag behövde Puttes hjälp.
Han speglade mig ur. Jag vet att jag gjorde fel, att jag förmodligen inte kommer göra det igen, om det skulle dyka upp en liknande situation så vet jag att jag ska hantera allt annorlunda.

Fredagseftermiddagen på ridskolan bjöd på dramatik minsann. Ebbas häst blev om galopperad av en annans häst(Pampas), vilket ogillades av Ebbas (Lady) som vill vara först i såna lägen, det gjorde att hon ökade galoppen och det var inte Ebba med på, så hon ramlade av. Det såg väldigt illa ut, som att hon hamnade under hästen och blev trampad på. Nu var det som tur var inte så, hon fick ont i huvudet och blev yr så troligtvis blev det en liten hjärnskakning. Vi avbröt lektionen där och då för att inte göra eventuella osynliga skador värre, men innan vi åkte hem gick hon in till Lady för att klappa och prata lite, det var bra gjort.

Fredag och lördag får jag fint främmande och jag längtar.

Puss och kram Love U all.