mariahelenaf

Var sitter knappen till hjärnkontoret. Jag vill sova som vanligt folk. 02.45 var jag fortfarande vaken och vad är det som håller mig vaken då? Jo, mina världsproblem som kanske egentligen inte finns, men i min värld och fantasi finns de och därför måste jag lösa dem.
Inatt provade jag ett nytt sätt för att stänga av hela apparaten. Jag visualliserade att jag drog i en strömbrytare, ni vet ett sånt där stort handtag, sen hörde jag hur strömmen slogs av med ett baaoow, efter det såg jag en bild av hur höghusen i en stad blev svart och då gatt jag ju naturligtvis fundera på varför jag fick den bilden, så var hela tankecirkusen igång igen. Tror ni jag blir någe less då?

Ja visst, jag vet. Jag tänker för mycket, men fan hellre det än för lite.

Vill ju så mycket men får ju så lite, då antar jag att det bara är fantasierna som är kvar...eller... drömmar är visst till för att förverkliga, men det ska vara möjligt också antar jag.

Idag och imorgon är dagarna då jag verkligen måste ta tag i packning, städning och rensning. Synd då att sömnbrist och rester av magsjuka sätter sina illvilliga spår, i form av skallebang med tilltagande trötthet och en knasande mage. Tur i alla fall att det vid såna här sjukdomstillfällen finns något att ta av, så det finns lite kvar att röra på när bacilluskerna är borta.

Ha en fin lördag alla mina fina. Puss och kram. Love U.