Värdelös? Inte precis!
Fick mig en stor skrapa av en närbesläktad igår. Han har rätt i det han säger, det kan jag erkänna, men jag är en människa som faktiskt kan tänka själv också. Mig behöver man inte säga till, ''sök ett jobb'', jag tar ju i princip vilket skitjobb som helt för att det är en inkomst. Därför kände jag mig en aningen kränkt, när jag igår fick en lektion i hur man bäst söker ett jobb. Jag vet nog hur man söker och fixar jobb.
Jag försöker fokusera på det positiva i livet, vad jag har här och nu och ett större mål, vad jag kan få. Om jag skulle fokusera på hindren istället för möjligheterna så skulle jag inte ha sucken av en chans att ta mig dit, till mitt slutmål. Har varit på samtal idag och hon tycker att jag tänker rätt. Hon ser en positiv utveckling och det gör jag med, det här kommer att bli bra.
Ikväll ska jag få umgås med två av mina fina vänner. Det var så länge sedan jag träffade dem.
Ha en fin valborg kära människor. Love U.
Jag mår bra!
Helgen har varit som en brottningsmatch. Alla saker jag vill göra vs en sprängande huvudvärk.
Jag har gjort det jag ville, som att tvätta bilen, städat och myst i solen. Min syster kom på besök och vi invigde den avtvättade utemöbeln med en fika.
Lilla fröken fick veta att hon skulle få en kusin och jisses vad glad hon blev.
- Tänk att jag ska få en kusin och du ska bli moster, mamma. Tänk att du ska bli mamma Madde.
Det bandet gick upprepat gång efter annan. Hon är så söt min tjej.
Jag fick ett telefonsamtal också, ett som jag aldrig trodde jag skulle få. Trodde jag var begravd och glömd, jag blev var otroligt glad även om det kanske inte lät så. Migränliknande huvudvärk och glädje går inte riktigt hand i hand, men jag blev glad, riktigt,riktigt glad.
Söndagen och även måndagmorgon gick i värkens tecken. Glasögon och kaffe har varit medicin så nu måndagkväll är jag nästan fri den.
Nu i eftermiddag har jag varit på arbetsintervju för ett sommarjobb som barnflicka och till veckan får jag veta om jag måste vänta ytterligare om jag fått det eller inte, eller så har jag fått det.
Idag önskade jag mig lycka och med min egen hjälp så ska jag nog få det. Är lite avis på alla som har det, men samtidigt så kan jag ju inte gå och missunna dem det. Alla är värda ett lyckligt liv.
Sen vill jag ha en familj. En familj som inte liknar min egen. Jag vill ha en, där kommunikation står högt upp på listan av värden. Vad som är viktigt i en familj. Inga långsura miner och inget sopande under mattor eller läggande på hyllor.
Så vill jag säga grattis till samboskapet till mina fina vänner Catta och Ad. Lycka till med ert nya fina liv tillsammans.
Mina kära vänner, jag älskar er alla så mycket. Puss och kram.
Nu, nu, nu!!!
Jaha, det är bara att acceptera, en sak i taget. Allt ordnar sig. Lätt att säga svårt att göra.
Idag har vi tittat på filmen Jag AB som Kjell Enhager har gjort. En fantastisk film, vad tror ni den tog upp just idag? Jo, samma som min kurator häromdagen. Det är så lustigt, kommer en så kommer alla.
Tänka tvärtom, lura kroppen att vara harmonisk och le så tror den att du är glad, sträck på dig för bättre självkänsla, gå framåt istället för bakåt för att möta dina rädslor och mycket mycket mer...
Mitt liv spirar mer och mer för var dag, det är inte så svårt som det låter bara man kommer ihåg att göra sin hemläxa.
Som sagt. Det finns två typer av människor. De som är utvecklingsstörda och de som är normalstörda.
Vilken är du? Jag väljer normalstörd! Gränsen känns hårfin va? Lycka till med valet...
Ha´ne mina vänner. Godnatt, sov sött och dröm om mig. Puss och kram. Love U.
Energitjuvar
Vilken härlig natt jag haft. En djupsömn som varade från 21.30 tills väckarklockan ringde 06.20. Ändå är jag superseg och trött, fast det kanske är brist på kaffe denna morgon. Får väl gå upp och brygga mig ett par koppar Zoega.
I gårkväll bestämde jag att nu på morgonen när Ebba åkt till skolan, så skulle jag färga håret. Jag säger skulle eftersom jag upptäckte att färgen var slut här hemma, så det får färgas någon annan dag. Grått är ju faktiskt en färg det med.
I gårdagens kuratorsamtal pratade vi om att rensa ut energitjuvar, men det blir kanske svårt i mitt fall, eftersom min största tjuv ser ut så här...
Jävla snygg tjuv, men var det någon som blev förvånad??
Jag har lovat både en vän och mig själv för Ebbas skull, att aldrig göra något så dumt igen, som att försöka utplåna denna energitjuv.
Så därför fick jag små behövliga tips för att tankar inte ska komma och fastna i mitt huvud och därmed inte äta min ork som jag behöver till vettigare saker än tankar som ändå inte betyder något.
Innan jag somnade igår tog jag till ett ''Putteknep''. Jag tänkte att imorgon när jag vaknar ska jag vara glad, det tänker jag fortsätta med. Sen kom jag på mig själv med att LE och vips så känns allt mycket mer positivt.
Nä hur var det nu...Kaffedags. Puss och kram alla. Love U.
Perfekt? Normal?
Idag har jag varit hos en av mina terapeuter. Hon undrade vad det är jag vill.
Jag vill vara normal, men vad är det? Som alla andra, men hur är de? Jag vill ligga på den raka linjen som heter medelmåtta, varken bättre eller sämre än någon annan. Hon sa något roligt som ett buskis gäng brukar säga, nämligen ''Det finns utvecklingsstörda och så finns det normalstörda''. Kan det då vara normalstörd jag vill vara, eftersom det inte verkar finnas någon som är riktigt riktig i huvudet.
Perfekt är vad jag har eftersträvat hela mitt liv och nu har jag kommit fram till insikten att perfekt inte existerar. Det är ju bara mina hjärnspöken som talar om att jag inte gjort tillräckligt bra och dem kan jag snart skita i. Det finns roligare saker att ägna sig åt än att vara perfekt.
Hur som haver, igår var jag hos min mer regelbundna terapeut och hon gav mig chockbeskedet att vi är färdiga med varandra och ska ha ett avslut. Jag höll på att svimma, men om jag känner efter så tror jag hon har rätt.
Nu är det den lilla biten kvar som heter behandling, japp ni såg rätt jag ska in på en behandling för vuxna barn, om nu soc vill sticka åt mig en slant förstås.
Skolan slutar snart också och det är med blandade känslor jag lämnar den, folket kan jag snart vara utan, men jag har ju inte blivit något än. Det lutar åt att det blir Konsum iallafall, om jag inte kommer in på någon av de utbildningar jag vill gå för att få jobba med det jag vill.
I morgon torsdag ska första delen av nationella provet i matematik skrivas, på måndag är det dax för del två och en tenta i politiska ideologier.
Ha nu en riktigt bra kväll och natt. Love U.
Vilohem
Helgen har jag och tösabiten tillbringat i Älandsbro hos min allra bästa vän, hon som är som jag.
Sovit har jag gjort som en tung sten, klivit upp till en framdukad frukost, hjälpt till lite vid middagarna, suttit ute och druckit kaffe i solen, mått gott av hennes sällskap, pratat om våra respektive uppväxter, om män och hur de fungerar, om oss och hur vi fungerar, om en speciell man jag tycker mer om än andra män, om våra barn och deras beteenden, vi har slappat, tittat på film och bara varit.
Jag har haft det väldigt skönt och på allt detta så har min pappa bytt till sommardäck åt mig och fixat bagageluckan så slapp jag det omaket.
Nu ska jag ta hand om mig själv, rensa ut lite skräp och kläder jag inte använt på länge.
Det går ganska bra i skolan också, sista matteprovet godkänt och nu får vi se om jag måste räkna mer eller om jag kanske är klar med det.
Får se om det kommer lite extra energi nu när solen kommer så kanske altanen får sig en upprensning.
Ja, ni ser...jag kan om jag vill.
Puss och kram till er från mig. Love U all.
Byggdes Rom upp på en dag?
Ni ska veta att jag är medveten om att jag tänker för mycket, att jag analyserar sönder de flesta sagda ord, oavsett vem de kommer från, jag misstror massor och om jag får fråga er. Tror ni jag mår bra själv av allt detta?
Ni kanske tycker det är jobbigt att vara runt mig när jag mår dåligt, men hur tror ni då det är att vara jag...?
Jag är en liten osäker tjej som jobbar stenhårt med att hitta tillbaka till något som, iallafall liknade ett ganska normalt liv. Jag faller lätt för fagra ord och löften om det fina här i livet. Jag är grymt osäker på både mig själv och min omgivning, det jag mår bra av är rak och ärlig kommunikation, regler och rutiner.
Det sägs att man ska lära av sina misstag. Det gör jag, har jag gjort fel, blir det gör om gör rätt. Vad händer då om jag inte får chansen att visa berörd person att det är så? Det blir klump i magen som svider, men jag har ändå lärt mig något som jag ta med mig i livet.
Att bli förlåten för mina misstag är viktigt för mig och säkert för er med. Även att få reda ut ett missförstånd eller en händelse som blev en grej är viktigt för mig.
Jag kommer från en familj där det inte känns okej att visa känslor, att alla problem och händelser ska läggas på hyllan eller sopas under mattan. Jag har fått nog av det, att behöva trycka bort känslor för att inte visa hur jag egentligen känner, att somna osams för att en situation inte är löst.
Idag är jag expert på att trycka undan känslor, men de tar sig tyvärr utryck i annat istället, t ex sur.
På min praktikplats pratade vi om tillståndet sur. Min handledare har tagit bort det ur sitt liv, därför att sur egenligen är ett utryck för en annan känsla. Som i mitt fall oftast är osäkerhet eller frustration för att jag inte säger det jag känner direkt när jag känner något, eller inte blir förstådd eller hörd.
Mina praktikveckor har påverkat mig mer än jag har förstått. Att bo borta, träffa nya människor, inte sova ordentligt för allt nytt.
På allt detta ska jag försöka vara glad, positiv och utåt, inte alldeles lätt och efter tillräckligt många sömnlösa nätter så kanske det är förstålig att orken till leende sitter långt inne. Visst jag kunde kanske ansträngt mig mer, men andra känslor trängde på och jag blev "sur".
Jag tycker inte det är lätt att spela det här spelet som kallas livet, men jag spelar och läser spelreglerna med jämna mellanrum, dessutom tar jag emot åsikter och värderingar som andra har och försöker använda dem i min vardag.
Inte kan jag vara någon annan. Jag kan bara vara jag. Finns det någon tjej som ALDRIG är sur? Tipsa mig gärna för henne vill jag träffa och lära mig något av.
Jag vet att jag kan vara hård och vass, förlåt mig om jag är plump och elak ibland. Fråga istället vad jag känner. Det är samma med elak som det är med sur, en annan känsla som jag vill dölja. Oftast är det rädsla.
Pussa mig krama mig, jag behöver det lika mycket som er. Love U all.
Långfredag
Hej mina vänner.
Nu var det ett tag sedan och det har väl inte hänt så där vansinnigt mycket. Jag har fått vara med om en långfredag i Järvsö och det kan jag säga mina vänner, att en sån till klarar jag nog inte.
Vet ni att de har som tradition att supa som fan från skärtorsdag tills påskhelgen är över. Skärtorsdagen tillbringade vi i åldringars sällskap med mat och dryck, inte alldeles fyskam inte. Jag tog det lungt med drickat om det nu är möjligt...
Långfredagen skulle vi vara vid sjöstranden i en bastu och badtunna. Så länge sällskapet var på benen kan jag meddela er att det var lungt hos mig, men när han tog en paus i omklädningsrummet, då bröt helvetet lös och whiskeyn drog rätt upp i roten och blev visst kvar där. Det är väldigt länge sen en kärring som jag var så redlöst berusad och nu är det nykterhetsrörelsen som gäller.
Kvällen före, dagen efter...Jodå, jag har fått en lucköppning som heter duga och nu förstår jag varför jag är blå överallt och det är nästan så jag kan titulera mig som smurf. Nu har det snart gått två dagar och jag börjar återvända till jordelivet efter att ha varit ner till satan och vänt, eller var det blåkulla, jag vette fan.
Långfredag är också en dag då alla som fiskar åker ut och agnar, med tillhörande fylleri förstås så ni kan ju tänka er... Jag har ingen aning om hur det går till när man fiskar med agn och inte har jag blivit klokare efter den här helgen. För inte tror jag att det är så här det går till... Puss och kram alla fina. Love U.
