mariahelenaf

Käre goa vänner och andra.

Idag har jag varit hos en av mina terapeuter. Hon undrade vad det är jag vill.
Jag vill vara normal, men vad är det? Som alla andra, men hur är de? Jag vill ligga på den raka linjen som heter medelmåtta, varken bättre eller sämre än någon annan. Hon sa något roligt som ett buskis gäng brukar säga, nämligen ''Det finns utvecklingsstörda och så finns det normalstörda''. Kan det då vara normalstörd jag vill vara, eftersom det inte verkar finnas någon som är riktigt riktig i huvudet.

Perfekt är vad jag har eftersträvat hela mitt liv och nu har jag kommit fram till insikten att perfekt inte existerar. Det är ju bara mina hjärnspöken som talar om att jag inte gjort tillräckligt bra och dem kan jag snart skita i. Det finns roligare saker att ägna sig åt än att vara perfekt.

Hur som haver, igår var jag hos min mer regelbundna terapeut och hon gav mig chockbeskedet att vi är färdiga med varandra och ska ha ett avslut. Jag höll på att svimma, men om jag känner efter så tror jag hon har rätt.
Nu är det den lilla biten kvar som heter behandling, japp ni såg rätt jag ska in på en behandling för vuxna barn, om nu soc vill sticka åt mig en slant förstås.

Skolan slutar snart också och det är med blandade känslor jag lämnar den, folket kan jag snart vara utan, men jag har ju inte blivit något än. Det lutar åt att det blir Konsum iallafall, om jag inte kommer in på någon av de utbildningar jag vill gå för att få jobba med det jag vill.

I morgon torsdag ska första delen av nationella provet i matematik skrivas, på måndag är det dax för del två och en tenta i politiska ideologier.

Ha nu en riktigt bra kväll och natt. Love U.