mariahelenaf

Det vet vi alla att så är inte fallet. Samma sak gäller mig och min taskiga självkänsla.

Ni ska veta att jag är medveten om att jag tänker för mycket, att jag analyserar sönder de flesta sagda ord, oavsett vem de kommer från, jag misstror massor och om jag får fråga er. Tror ni jag mår bra själv av allt detta?
Ni kanske tycker det är jobbigt att vara runt mig när jag mår dåligt, men hur tror ni då det är att vara jag...?

Jag är en liten osäker tjej som jobbar stenhårt med att hitta tillbaka till något som, iallafall liknade ett ganska normalt liv. Jag faller lätt för fagra ord och löften om det fina här i livet. Jag är grymt osäker på både mig själv och min omgivning, det jag mår bra av är rak och ärlig kommunikation, regler och rutiner.

Det sägs att man ska lära av sina misstag. Det gör jag, har jag gjort fel, blir det gör om gör rätt. Vad händer då om jag inte får chansen att visa berörd person att det är så? Det blir klump i magen som svider, men jag har ändå lärt mig något som jag ta med mig i livet.

Att bli förlåten för mina misstag är viktigt för mig och säkert för er med. Även att få reda ut ett missförstånd eller en händelse som blev en grej är viktigt för mig.

Jag kommer från en familj där det inte känns okej att visa känslor, att alla problem och händelser ska läggas på hyllan eller sopas under mattan. Jag har fått nog av det, att behöva trycka bort känslor för att inte visa hur jag egentligen känner, att somna osams för att en situation inte är löst.

Idag är jag expert på att trycka undan känslor, men de tar sig tyvärr utryck i annat istället, t ex sur.
På min praktikplats pratade vi om tillståndet sur. Min handledare har tagit bort det ur sitt liv, därför att sur egenligen är ett utryck för en annan känsla. Som i mitt fall oftast är osäkerhet eller frustration för att jag inte säger det jag känner direkt när jag känner något, eller inte blir förstådd eller hörd. 

Mina praktikveckor har påverkat mig mer än jag har förstått. Att bo borta, träffa nya människor, inte sova ordentligt för allt nytt.
På allt detta ska jag försöka vara glad, positiv och utåt, inte alldeles lätt och efter tillräckligt många sömnlösa nätter så kanske det är förstålig att orken till leende sitter långt inne. Visst jag kunde kanske ansträngt mig mer, men andra känslor trängde på och jag blev "sur".

Jag tycker inte det är lätt att spela det här spelet som kallas livet, men jag spelar och läser spelreglerna med jämna mellanrum, dessutom tar jag emot åsikter och värderingar som andra har och försöker använda dem i min vardag.

Inte kan jag vara någon annan. Jag kan bara vara jag. Finns det någon tjej som ALDRIG är sur? Tipsa mig gärna för henne vill jag träffa och lära mig något av.

Jag vet att jag kan vara hård och vass, förlåt mig om jag är plump och elak ibland. Fråga istället vad jag känner. Det är samma med elak som det är med sur, en annan känsla som jag vill dölja. Oftast är det rädsla.

Pussa mig krama mig, jag behöver det lika mycket som er. Love U all.