mariahelenaf

En liten go tant med ett rivigt humör har gått ur tiden :'(

Tisdagkväll har sju dagar passerat sedan du somnade in, i sex dagar har jag tänkt på dig. Tänker på den gången när jag som liten flicka satt tillsammans med dig och drack kaffe för första gången. Du hade dukat för oss två med dina gul/bruna glaskoppar med fyrkantiga fat.
Jag drack kaffet med mjölk och massor av socker :) Det smakade sött och gott, ett minne jag aldrig kommer glömma.

Inte heller kommer jag glömma all potatis vi har satt och plockat upp, alla de otaliga halvsura äpplen vi ätit från ditt och morfars äppelträd, eller de söta jordgubbarna, de solvarma svartvinbären, eller de morötter vi torkade av i gräset innan vi åt, som i vissa tuggor knastrade av jord.

Den spännande bryggstugan med dess säregna doft och instängda luft, där det var så spännande att vara, att sitta uppe på loftet och fantisera om allt mellan himmel och jord.

Du älskade, riviga, snälla, givmilda lilla mormor, så omtänksam om alla de dina. Jag hoppas att du på slutet när vi träffades, förstår att jag har det bra. Att jag hittat det jag så länge sökt efter, att jag älskar och blir älskad precis så som du önskade mig så många gånger.
Var gång vi pratade frågade du om jag hittat någon att leva med, att jag var för kräsen när jag inte nöjde mig med vad som kom till mig.

Nu mormor, kan jag säga att jag är nöjd, att jag inte varit kräsen, utan att det bara inte känts rätt.
Jag tror du förstod när du träffade honom, vilken liten ädelsten jag hittat, en diamant hela vägen från insidan och ut.

Du behöver inte oroa dig för mig mera, och inte jag heller.
Jag älskar dig mormor Margit. Det är vi många som gör... Puss och kram, sov så gott i dina nya vita sängkläder.


Puss och kram. Love U.