Klapp på axeln...


Egentligen skulle jag kunna kräkas i evigheter för er här och nu, men jag väljer att behålla det för mig själv. Borsta bort det lixom, precis som jag lärde mig på SG. Jag skulle nog kunna lovorda mina lärare till dess att jag ställer mig i graven. Det finns bara ett ord och det har jag nött här förut. TACKSAM är ordet, sa bull ;)

Vad som än hänt idag och hur jag än kännt, så tänker jag ta detta lilla tillfälle att klappa mig själv på axeln.

Måndag förra veckan ställde jag mig på gångbandet, och idag orkar jag lite mer än då och framför allt... fläsket gungar inte lika häftigt när jag går. Det känns grejt :D
Snart kan jag inte säga till mig själv att jag är tjock. Bara ork, lust och vilja håller i sig, vet inte riktigt vad som hänt men de tre ingredienserna till rörelse, det enda jag vet är att det är väldigt trögt till start :/

Sedan 2009 är jag inte den jag var. Både på gott och ont.

Godnatt och sov skönt i era mjuka dun :)

Puss och kram. Love U.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0