mariahelenaf

Sitter och lyssnar på Rihannas låt Russian Roulette, helt plötsligt dyker en massa obehagliga minnen in och stökar runt.
Jag känner hur liten jag blir, hur mycket jag vill bli omhållen och omtyckt för den jag är.
(säg gärna att jag är ful, men gör det när jag är stark och kan ta det)
Gråten ligger på lur men det är ingen vits att släppa fram den, och samtidigt tycka synd om mig själv där nere på botten av offerkrukan.

Tiden för mina knasiga val av umgänge är, och får förbli ett dåligt minne. Erfarenheten jag fick tänker jag däremot behålla som en påminnelse av rätt och helt åt helvete fel.

Ett nytt kapitel är på väg att skrivas i den bok som kallas livet, jag är nöjd med innehållet och hoppas såklart på fler trevliga kapitel och kanske till och med en uppföljare :)



Godnatt alla medmänniskor, tack för att ni tar er tid och läser det jag delar. På återseende :)

Puss och kram. Love U.