mariahelenaf

Eller hur jag nu ska uttrycka mig. Hur ska jag tänka och känna för att inte verka eller känna mig som en medberoende.

Känner jag mer än du?

Ska jag stänga av mig eller vara på?

Borde jag ta fram gamla metoder för överlevnad eller känna mig liten och undergiven? Svaret på den är ganska given när jag ser texten framför mig, men ändå. Jag vill väl att det ska kännas lika från båda håll.

Sitt på händerna, och väx fast i soffan... offra mig hit och offra mig dit... är på väg ner i gamla diken... NEJ TACK.

Over and out, det här känns skitkass!

Puss och kram. Love U.