mariahelenaf

Började dagen kl åtta med ett svettigt pass Zumba, shit vad längesen jag rörde den skivan, men det gick bra. Jag dog inte :)
Plockade i linser, duschade och åkte till optikern för ett grundligare undersökning, som efter 1 timme och 10 minuter slutade i en remiss till ögonläkere i Sollefteå.
Får se var den berättelsen slutar, mitt ena öga har blivit sämre.

Lite senare på eftermiddagen ungefär i tid då flisan ska komma hem från skolan, är jag hos grannen och hälsar på. Från hennes fönster kan man se då skolskjutsen kommer, men det kom aldrig någon.
Plötsligt ser jag flisan komma störtande och innanför dörren bryter hon ut i en kraftig gråt.
Bussen har kört ifrån henne... IGEN!!!
Fan det finns ingenting som får mig så tokig som detta!!!

När samordnaren hör att det är min ljuvligt riviga stämma, så skyndar han sig att säga:
-Jag har chauffören här, du får prata med honom.

Jag vet inte om jag ska säga stackars chaufför, eller inte. När jag frågade vem det var, så var det samma kille som åkte ifrån henne förra gången också.
Inte kunde jag kontrollera mig heller, rösten gick upp i falsett.

Killen som tabbat sig idag tyckte jag skulle ta det lugnt, vi skulle ju lösa det. Ta det lugnt?? Ja, det kan han ju säga till mig som är närmare 40 år. Det är inte mig han skjutsar, utan 10 åriga ungar! Dessutom sa han att jag varit och hämtat henne utan att säga till förut, men det kan jag säga har aldrig hänt. Jag brukar vänta till taxin kommer och tala om att jag tar henne själv!
Har jag inte anmält henne sjuk, då ska hon fa-an åka.

När jag andats ut och chauffören fått be liten om ursäkt, så gick vi hem för mat och läxläsning.

Under läxorna lade jag mig som ett litet stöd på sängen...och vilket stöd sen, det blev en powernap som slutade med att jag slog mig själv på truten. Ingen fläskläpp dock :)

Min kärlek klev genom dörren för en stund sedan, så nu säger vi hejdå för nu.

Puss och kram. Love U.