mariahelenaf

Just nu vill jag bara fortsätta svära när jag tänker på behandlingen jag fick idag. Jag har släppt det absolut, men nu när jag tänker berätta för er bubblar det upp igen, känner mig som en tryckkokare som är på väg att explodera.

Morgonen började med en härlig och rask promenad 8 kilometer i 60 minuter, tyvärr gick min trigger sönder efter ca två kilometer...Jag vill gärna gå med mp3, musik som är snabb och taktfast, den sporrar mig att gå snabbt hela tiden. Även om jag inte går långsamt så vill jag inte sacka av bara för att hjärnan flummar iväg åt något håll (den gör både lätt och gärna det)

När jag kom hem satte jag mig på trappen i solen och njöt av frukost nr två, 15 grader varmt redan klockan nio på morgonen, med varma fläktar. HÄRLIGT!


Efter denna stund för mig själv, gick jag till grannen för att dammsuga men när jag kom dit bestämdes att det ska göras i morgon istället. Så en trevlig pratstund och en kopp kaffe blev det istället.

Sen bröt väl ett mindre helvete lös. Det var så att flisan slutade tidigare idag. Förresten inte bara hon, utan alla barn i Kramfors kommun. Klockan 12.00 slutade alla.

12.35 har hon inte kommit med taxin och jag ringer till klassföreståndare för att höra om taxin inte kommit än. Det har den inte och jag vet att skolan kommer vara tom sånär på en person, som sitter inne på expeditionen. Jag frågar när det är tänkt att taxin ska komma och om min liten är medveten om att den kommer bli jääätte sen.
Ingen vet något och rektor ringer tydligen till skolskjutsansvarig som sitter på en annan av kommunens skolor, vad rektor struntar i sedan är att vidarebefodra informationen hon fått.

Jag ringer bussbokningen och får till svar att han (Folke) har meddelat skolskjutsansvarig om vilka tider taxin ska komma till de olika skolorna.
Då ringer jag den ansvariga för skjutsen, som säger att hon inte fått någon info av Folke.

Nu börjar jag bli riktigt irriterad. Det här handlar om barn i lågstadiet och i första hand mitt barn tänker jag på.

13.10 ser jag taxin komma och springer till platsen där den hämtar och lämnar, då är jag så heligt förbannad att jag skakar.

Jag sliter upp dörren till taxin och utan att hälsa på chauffören kräver att få hans körschema. Jag får det och frågar även vilken tid han fick reda på hur han skulle köra. Klockan nio i morse! Jag önskar honom en fortsatt trevlig dag och går.

Men varför i helvete har inte det där schemat kommit fram till alla andra berörda.

Jag ringer tillbaka till Folke och ifrågasätter varför han ljuger, och karldjäveln är så inåt helvete nonchalant när vi diskuterar, att jag har lust att dräpa honom genom telefonledningen.
För att få honom att förstå mig, försöker jag sätta in honom i min situation men han vägrar förstå, helt jävla empatilös, han tycker inte heller att det kanske behöver göras några förändringar i rutiner, gällande såna här situationer, t ex att skicka körschema skriftligen till berörd person (skolskjutsansvarig) så hon kan skicka vidare till de olika klasslärarna. Han skulle ju minsann gå i pension snart. Jag trodde man var på arbetet för att göra rätt för sin lön, men tydligen inte där.

Arrogant är lindrigt uttryckt om den där stofilen. När jag t ex förklarade min oro över vad som faktiskt kan hända en tjej som står ensam efter vägen, (även i lilla Kramfors) vill han inte lyssna heller. Han tyckte jag skulle ta en kopp kaffe och lugna ner mig, så kanske jag skulle se ljust jag med.

Jag bad han ta en kopp kaffe själv, med önskan att han skulle sätta det på tvären så han kunde ta pension på en gång, en trappa ner typ. Avslutade med ett DIN JÄVLA IDIOT!!! Sen klickade jag puckot i örat för jag orkade inte höra hans jidder något mera.
Har bara en sak att säga...och en blid säger mer än alla mina ord tillsammans.


Resten av dagen låg jag och samlade energi på ett täcke i solen medan flisan lekte med sin stora kusin. Makaronpudding till middag, kollade reseförslagen från resbolaget och till sist spelade badminton. Nu ligger min fina flicka och snart är det dax för mig med.

Ha det bra.

Puss och kram. Love U.