mariahelenaf

I går eftermiddag fick jag ett jättegulligt sms, ett sånt där som inger hopp om en ljus och familjär framtid. Ska fortsätta sitta lugnt i båten och med förtjusning se utvecklingen.

För två år sedan besökte jag en spåkvinna. Till er som inte tror på sånt, behöver inte läsa vidare och hetsa upp er för att sedan kommentera ihjäl er, ni tycker vad ni vill och jag tycker vad jag vill.

I alla fall....Jag gick till henne och just då var väl inte livet på topp, men hon sa att om två år kommer jag att vara en starkare människa, som ny.
Efter att ha gått Social grundkurs och besökt sammanlagt fyra samtalskuratorer, så kan jag hålla med henne. Jag mår så fruktansvärt bra nu.
Hon sa även att jag skulle träffa någon med många barn och det har jag gjort...två stycken, men ingen av dem passade in i mitt liv, av två olika anledningar som bara jag vet.
Jag skulle få bättre ekonomiskt och det har jag väl till viss del, men det har nog mer med mitt ekonomiska sinne att göra, än att jag skulle ha mer i inkomst.

Det där är saker hon sagt ska hända som har hänt.

Vad som inte hänt är att jag ska få ett till eget barn, en flicka.
Och jag ska gifta mig (när hon sa det, skrattade jag henne rakt upp i ansiktet och undrade om det skulle ske på ålderdomshemmet då, eftersom jag själv gett upp hoppet om den drömmen)

Givetvis hoppas jag ju fortfarande litegrann och kanske lite mer än förut, efter ett telefonsamtal häromdagen.

I dag är dagen då jag ska såsa på, för jag är så vansinnigt trött av sömnbrist. Jag lägger mig i tid men vaknar av alla funderingar jag har runt livet. I morse gav jag upp klockan fem, lade mig i soffan för att med tevens hjälp försöka somna om, tyvärr har jag varit vaken sedan dess. Så nu......VILA

Skön måndag på er alla.

Puss och kram. Love U.