mariahelenaf

Jag måste skriva av mig. Annars kan jag nog inte somna...

Har en stor klump i halsen och gråt bakom ögonlocken som tränger på. Det känns i hjärtat som att jag blivit sviken, trots att det inte finns någon att bli sviken av.

Varför mår jag så här, är det en liten dipp på väg tro. Skulle inte bli förvånad.

Jag kan fan erkänna att det tär på mig att vara ensam.
Snart är det vår, människor ska bli glada och lyckliga av solen som strålar och värmer så fantastiskt, men så kom då glädje.
Håll mig i handen, krama mig, älska mig.

Nu är det sportlov och jag är barnledig.
Det enda som hänt är att jag har långtråkigt och mesta delen av tiden sitter jag och väntar, väntar på att veckan ska gå över....
Snälla någon!
Bjud mig på en kopp kaffe, (eller just...är ju pank, kan inte åka någonstans än. JÄVLA A-KASSA) ska jag gå i ide eller vad. Skulle vart fall ha varit kul med lite sällskap.
 
Det här var ju veckan jag skulle göra en massa roliga saker, åka på galna upptåg, umgås, ha egentid i vuxet sällskap....var tog det vägen.

Ja, jag vet veckan är inte slut och hoppet om att göra något finns kvar. Tycker bara att ett dygn utan barn känns som två.

God natt och sov gott.

Puss och kram. Love U.