mariahelenaf

Skrattar åt mig själv när jag glömt bort varför jag slog igång datorn. För istället för att göra det jag skulle, så förlorade jag mig en stund i tatuerade människor och deras konst.
Nu har minnet kommit tillbaka, och jag minns att det var det här jag skulle göra.

Det var ju blogga :)

Nu börjar det dra ihop sig för en flytt tillbaka hem, och ärligt jag tror aldrig jag har längtat så mycket efter det där huset jag bor i.
Vet att jag kommer bo där minst ett år till, så nu i år så ska jag inte bara säga att jag ska köpa en tv-bänk. Jag SKA köpa den också :P

Jag vill inte ha kappsäckskänslan något mera, den har trogen gått vid min sida i tre år, men nu får det vara nog. Det är dags för mig att känna mig hemma i det som ska vara mitt hem.

Nu tänkte jag visa er mitt pyttelilla ihoplånade kappsäcksboende i Järvsö. Det har inte varit stort, inte lyxigt, inte modernt...men det har varit mitt att krypa in i.
Bilderna tog jag samtidigt som jag lagade den första och enda middagen, som inträffade när tjejerna skulle komma och hälsa på....alltså ganska nyss.
MEN innan ni säger något, så vill jag säga:
-Jag har ätit. Varje dag.


Det här är köket/pentryt. Lite trångt men ändå mysigt. Jag har fotat från dörröppningen, så ni förstår...det är inte stort. Att vara två om maten skulle bli hemskt mysigt.


Backade ut från "köket" och vips var jag i vardagsrummet, med mina lånade, älskade 70-tals fotöljer. Där har jag suttit skräddare ofta och tittat ut genom "panorama" fönstret :P


Vrider vi nu kroppen en aning (men inte för mycket) och går fram några steg, så voila, där har vi både hall och toalett. Lite skakig bild, kan det bero på då?? Kanske ölen jag drack :)


Nu gör vi helt om och går tillbaka de där stegen, så hamnar vi i min sovalkov, som är bred nog att innehålla tre normalstora garderober i standardmått 600 mm.

Nu är det tomt i alkoven, tomt i vardagsrummet, köksskåpen är tömda. Sängen står efter väggen i vardagsrummet. Jag borde städa men orkar inte, ögonen klibbar och jag funderar på film.


Det här är vad jag sett ut på genom mitt 3½ meter långa fönster, bättre det än att titta neråt, på en bilparkering efter gatan, tågrälsen och en massa tråkiga byggnader som innehåller kontor, magasin och loppis.

Nä, nu säger jag och mitt inflammerade tandkött runt visdomstanden, hej och på återseende efter en mycket trevlig dag.
Tack också för den trevliga middagen tjejer och kille.

Puss och kram. Love U.