mariahelenaf

Tänker nog börja med att tacka Forsapojken för ögonöppnaren idag. Tänk att det skulle ta två år för mig att inse vad jag har för betydelse i min omgivning.

Några fraser jag ofta får höra är:

"När får man se dig igen då"
"När tänker du komma och hälsa på"
"Har du vägarna förbi kanske, det är ju bara en omväg på några mil"
"Du som ändå är ute och åker så mycket"
" Å, är du ledsen, kom så ska jag trösta dig"

VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA FEL....HAALLLÅÅÅÅÅ!!!

Jag måste ha varit helt blåst och blind på samma gång. Vad är det för vänner som behandlar sina vänner så. Jag har inte mer pengar än dig (säkert mycket mindre, A-kassan är inget du blir fet av), jag har inte mer tid över på dygnet än dig, jag har inte mer ork eller lust att sitta i bilen än dig, och framförallt DET ÄR INTE LÄNGRE TILL MIG ÄN TILL DIG.

Det finns badplatser, caféer, barer, skridskobanor, lekplatser och affärer där jag bor. Jag bor i Kramfors. Inte på månen.

Två år har jag suttit i Kramfors. Hur många vet var jag bor? Tror jag kan räkna dem på ena handen.


I den hetta som varit idag, gick jag en promenad för att rensa tankarna. Jag gick förbi golfklubben här på orten och frågade om det fanns en fadder att låna om man inte känner någon här.
35 minuter senare står jag på banan med världens gulligaste farbror.
Han är så cool och jag känner inte den minsta stress överhuvudtaget, han berömde mig så mycket att jag blev alldeles rörd, han tyckte jag hade bra sving och snygga raka slag, det enda jag behöver göra är att öva så jag blir mer jämn, och när vi till sist räknar ihop slagen så har jag gjort min bästa runda hittills, på 53 slag (9-hålsbana), dessutom fick jag 80 spänn i prispengar.
Det bästa är att han tog mitt telefonnummer så vi kan spela mera...Lyckliga jag.


Nu fokuserar jag på mitt nu och min framtid. Om du är med mig här och då, det är upp till dig.

Puss och kram. Love U