mariahelenaf

Gick på bandet i morse med, skönt som tusan. Jag har bra upptempo låtar i öronen, såna som jag blir glad av och då är det nästan svårt att gå som folk, jag blir så glad av en del musik att det spritter i hela mig.

När jag kom hem struntade jag i kaffekoppen och började städa istället, inte för att det var jätteskitigt eller stökigt utan bara för att lixom. Blommorna fick vatten och sängkläderna åkte i tvättmaskinen.
Vid det här laget var jag på toppen av energi och började plocka bort sånt som har stått och irriterat mig en längre tid.

När min tjej kom från skolan hade jag precis ställt undan dammsugaren, pust.

Nu är det snart dax att förbereda middagen och idag blir det hemlagad fiskgratäng med hemstampat mos (bara för att det aldrig skulle komma in pulvermos i mitt hem)

Just... jag var ute och snurrade på nätet medan jag väntade på att kaffet skulle bli färdigt, då hittade jag den här otroligt vackra texten:

Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har var sitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?

Fin va?

Nu doftar det nybryggt kaffe här, så jag tänker njuta i mig en kopp innan det är dags att kedja fast mitt lekamen vid spisen :)

Ha det nu så fint alla människor. Puss och kram. Love U.