mariahelenaf

Jo, att det här livet jag fått går upp och det går ner, ibland är det lekande lätt för att i nästa stund vara nere på botten. I går fick jag en så otrolig käftsmäll av livet, en så jävla hård att jag ramlade baklänges, rakt ner i offerkrukan. Hela långa vägen ner till botten föll jag, och låg där i några timmar innan jag somnade.

I morse vaknade jag trött och sliten, kände mig en bra bit närmare döden än vanligt.

Efter morgonsysslor och ivägskickande av barn drack jag mitt påtvingade morgonkaffe, sopade fram bilen och åkte till arbetsförmedlingen. Jag kan ju helt ärligt säga att det är ungefär lika lätt att hitta rätt jobb som det är att hitta rätt karl i det här länet.

Har gråtit med jämna mellanrum den här dagen, för det var en föreläsare jag lyssnade på ifjol som sa att man ska sörja sina sorger.
Är väl lika bra att göra det då så att jag får fortsätta leva sedan då.

Jag blir så besviken på livet ibland. Visst jag gör fel val ibland, men inte fan är det så att jag glider runt på någon fet jävla räkmacka heller. Vissa dagar känns det helvete som att pissa i motvind och hur fräscht är det på en skala?

Kommer säkert att sitta kvar i den här förbannade krukan ett tag till, sen får det bannemig vara bra för den här gången...Tänker inte ge mig...det ska gå.

Har gjort lite bra idag mellan alla floder av tårar i alla fall. Har gjort fondant till tårtbestyren =)

Sååå, medan jag återhämtar mig får ni roa er själva. Kanske syns vi i morgon, kanske inte.

Ha en trevlig kväll alla fina människor. Puss och kram. Love U.