mariahelenaf

Halva dagen har bara gått åt till njut. Satte mig i min ensamhet på baksidan huset och bara sög i mig av solens värme mot husväggen.
Helt plötsligt började jag gråta, vet inte varför, det bara kom. Samma sak hände i förrgår när jag låg på spikmattan. Tårarna bara flödade. Det kan jag däremot kanske förklara med att någon av spikarna tryckte mot en nerv på något sätt eller nått, men jag vet inte eftersom tankar snurrade rätt dukigt då med.

Idag är femte dagen med huvudvärk och den går inte över trots stark värkmedicin, spikmatta, mängder av vatten, kaffe och promenader. Inte heller vila hjälper, det blir snarare värre. Börjar ju snart undra om det är något allvarligt fel på mig. Är onormalt trött, går upp i vikt trots att jag inte borde och så denna griniga huvudvärk som lägger sig bakom höger öga och gör att det blir så torrt att det gör ont.

Trots detta så måste livet levas och jag har ett barn som behöver mig. När hon kom hem från skolan ville hon tvätta bilen och jag hade halvlovat och smällat i mig en dunderkur tabletter innan hon äntrade hemmet.
Så efter ett lamt övertalningsförsök från min sida, tvättade vi i alla fall.
Sen satte vi oss tillsammans på baksidan med en korsordstidning och löste kryss. Inte barnkryss utan för vuxna, hon kan mycket den lilla jag har.

I morgonbitti ska jag till Alnö för ett möte, och hoppas få den hjälp jag behöver för att komma vidare till mitt mål.

Ha en trevlig måndagkväll alla fina goa människor.

Puss och kram. Love U.