Vågar jag?
Den här helgen har bjudit på många nya tankar och frågor till mig själv.
Jag åkte på en liten tripp fredag-söndag för att träffa någon. Den här någon har fått mig att gå vidare i mitt arbete med mig själv, som ger mig råd och tips utifrån egna erfarenheter, jag vet att man kan ta de råd och tips som man tycker passar en själv, och han, för det är en han, är en väldigt klok man med många sunda värderingar och tankar.
En fegis är vad jag har blivit, efter att ha blivit bränd och blåst ett bra tag nu pga min naivitet.
Varför har det blivit så då? Varför har jag så frikostigt delat med mig av mig själv? Jo, för att jag precis som vilken annan som helst, vill ha närhet, ömhet, respekt och äkta kärlek.
Jag har fått det en gång tidigare i mitt liv och vill ha det igen, känna och dela den ömsidiga respekt och tillgivenhet två människor delar.
Så nu står jag här. Obeslutsam. Hur gör jag nu? Ska jag låta denna någon få röra det som är så väl inbäddat i armeringsjärn och cement?
Tror jag gör som så många runt mig säger och gör....Jag tar dagen som den kommer...Det som sker det sker, det visar sig om jag vågar hoppa...
Puss och kram mina vänner. Love U.
