Full av energi...
Igår kväll gick jag till sängs med min dotter vid 20 tiden, jag är ensam i huset med henne igen och buset utanför gör mig så otrygg att jag bad henne ligga i min säng. Ja, ni såg rätt, i vanliga fall brukar det vara tvärtom men jag är faktiskt så rädd att även den lilla kroppen skänker mig trygghet.
I morse vaknade vi båda glada och utvilade och jag var full av energi. Till att börja med hängde jag upp gardinstång och givetvis gardiner i flickans rum, därefter plockade jag in äpplena från trädet, städade, vek ihop tvätten, vattnade blommorna, plockade ur diskmaskinen som jag startade tidigare på morgonen, kollade till tomaterna (som jag tror frös natten som var). När plösen kom från skolan fixade vi mellanmål, hon hoppade in i duschen, därefter jag i blasket, vi lagade middag plockade undan och sen var det dax att åka till källan för min irritation.
Vi har varit på ett möte angående allt bus här på byn. Många har bott här i mer än 35 år och aldrig varit med om maken till liv. Det är inbrott, skadegörelse, stölder av fordon och slangning. Nu ska vi försöka få till någon slags grannsamverkan och jag ber till gud att det är många som vill ställa upp. Jag skrev på listan att jag på dagtid kan gå runt för att visa att det finns folk ute. Det blir lite svårt för mig att åka runt nattetid när jag inte vill lämna tösen ensam och jag tror att folk kommer att förstå det.
Varför jag blev irriterad på vår förening var för att i en artikel i dagens tidning stod att vi skulle ha ett möte i kväll, vilket i praktiken betyder att varenda tjuv kan läsa att byn kommer att stå tom...alltså fritt fram att göra brott.
Vi kom hem och både huset och byn stod kvar. Tack och lov för det.
http://allehanda.se/start/kramfors/1.2362242-inbrottsvag-over-dynas-sandviken
Så nu får vi se vad som händer, hoppas innerligt att buset tröttnar på vårt rännande och att vi stör deras verksamhet.
Ha det gott alla mina vänner. Love U.
Jag gör det!
Vill inte vara rädd, vill inte missa chansen.
Har ett barn som är nöjd och glad.
Vill vara som henne. Ja, det vill jag.
Liten och oförstörd, modig och stolt, orädd för känslor av alla slag. Det är hon det, men inte jag.
Idag har här regnat i Kramforsland, en hård knall av åska som snabbt försvann.
Har bakat och njutit i fulla drag, tänk att det kan skapa sånt välbehag.
Kvällen vigdes åt teve en stund och nu har den lilla besök av John Blund.
Ha det så fint mina älskade vänner. Love U.
Håller jag på att göra det igen?
Vill jag vara nöjd och glad eller har jag bara blivit ruskigt bekväm med att vara själv?
Är så förtvivlat förvirrad att jag inte vet varken ut eller in snart...
Vill ta ett break så hjärnan får vila men vet inte om det finns utrymmer för det...
Lev förifan och njut.
Love U. Puss
Vågar jag?
Den här helgen har bjudit på många nya tankar och frågor till mig själv.
Jag åkte på en liten tripp fredag-söndag för att träffa någon. Den här någon har fått mig att gå vidare i mitt arbete med mig själv, som ger mig råd och tips utifrån egna erfarenheter, jag vet att man kan ta de råd och tips som man tycker passar en själv, och han, för det är en han, är en väldigt klok man med många sunda värderingar och tankar.
En fegis är vad jag har blivit, efter att ha blivit bränd och blåst ett bra tag nu pga min naivitet.
Varför har det blivit så då? Varför har jag så frikostigt delat med mig av mig själv? Jo, för att jag precis som vilken annan som helst, vill ha närhet, ömhet, respekt och äkta kärlek.
Jag har fått det en gång tidigare i mitt liv och vill ha det igen, känna och dela den ömsidiga respekt och tillgivenhet två människor delar.
Så nu står jag här. Obeslutsam. Hur gör jag nu? Ska jag låta denna någon få röra det som är så väl inbäddat i armeringsjärn och cement?
Tror jag gör som så många runt mig säger och gör....Jag tar dagen som den kommer...Det som sker det sker, det visar sig om jag vågar hoppa...
Puss och kram mina vänner. Love U.
