Alltså vadå?
Ja, vadå.
Har känslorna utanpå. Inte nog med det, de spretar och stretar åt alla olika håll. Vad ska jag göra???
Är förvirrad, ledsen, besviken, arg och allt det här mest på mig själv.
Ingenting duger, ingen duger...allra minst jag själv. Gråt, gråt, lite mera gråt. Självömkan och tycka synd om. Offerkruka hoppa i, och hoppa ur. Irra runt i trassliga tankar, bryta och tänka vardag. Den kokar min stackars hjärna, vill stänga av och gå härifrån.
Jag är på väg att bli den starka självständiga tjej jag en gång var, långsamt går det men ändå, det känns fantastiskt, men hur stark får jag vara då? Tydligt är att för stark och självständig verkar okvinnligt. Kvinnor/tjejer ska tas hand om.
Jag behöver inte tas hand om?!? Nä, kanske inte det, eller just kanske det.
Nedtryckt vill jag aldrig mera vara, jag vill kunna få tänka själv och blir det fel så är det jag och bara jag, som får betala räkningen.
En sak har jag i alla fall insett. Min dotter och hennes önskemål betyder mer än något annat, just därför blir jag kvar här och jag ska lära mig att tycka om min bostad/bostadsort. Jag ska göra det bästa av situationerna som dyker upp, men jag ska göra allt för att hon ska få behålla sina kompisar som hon tycker så mycket om.
Hon sörjer alldeles för mycket ändå. Jag har inte hjärta att ta ifrån henne det lilla hon har kvar.
Sen har jag en önskan om att få jobb, få känna mig värdefull. Den dagen kommer det vet jag.
Take care. Love U.
Har känslorna utanpå. Inte nog med det, de spretar och stretar åt alla olika håll. Vad ska jag göra???
Är förvirrad, ledsen, besviken, arg och allt det här mest på mig själv.
Ingenting duger, ingen duger...allra minst jag själv. Gråt, gråt, lite mera gråt. Självömkan och tycka synd om. Offerkruka hoppa i, och hoppa ur. Irra runt i trassliga tankar, bryta och tänka vardag. Den kokar min stackars hjärna, vill stänga av och gå härifrån.
Jag är på väg att bli den starka självständiga tjej jag en gång var, långsamt går det men ändå, det känns fantastiskt, men hur stark får jag vara då? Tydligt är att för stark och självständig verkar okvinnligt. Kvinnor/tjejer ska tas hand om.
Jag behöver inte tas hand om?!? Nä, kanske inte det, eller just kanske det.
Nedtryckt vill jag aldrig mera vara, jag vill kunna få tänka själv och blir det fel så är det jag och bara jag, som får betala räkningen.
En sak har jag i alla fall insett. Min dotter och hennes önskemål betyder mer än något annat, just därför blir jag kvar här och jag ska lära mig att tycka om min bostad/bostadsort. Jag ska göra det bästa av situationerna som dyker upp, men jag ska göra allt för att hon ska få behålla sina kompisar som hon tycker så mycket om.
Hon sörjer alldeles för mycket ändå. Jag har inte hjärta att ta ifrån henne det lilla hon har kvar.
Sen har jag en önskan om att få jobb, få känna mig värdefull. Den dagen kommer det vet jag.
Take care. Love U.
Kommentarer
Postat av: Syrran
Du är värdefull, inte bara för din dotter utan även för mig och min dotter. Du är en fantastisk människa som uträttar stordåd då du minst av allt anar det. Ingen är som du men många skulle nog vilja vara det. Du är stark och vacker! Vad vet man, rätt vad det är så kommer ett jobb för dina fötter och du kommer att göra ditt bästa, precis som du alltid gör. Allt du gör och är kanske inte är uppskattat av alla, men du är uppskattad och älskad av mig (och Stina) Massa varma kramar till dig!
Trackback
