mariahelenaf

Gud vad jag saknar mitt barn, solen i mitt liv. Ringde henne i morse för att få höra hennes röst och säga att jag älskar henne. Visst är det jobbigt ibland när vi lever upp i varandra 24-7 men att vara borta från henne över en månad är minst lika jobbigt. Hon har det i alla fall bra och gör massor av trevligheter i pappans Falkenberg.
Jag funderar på att hämta henne när jag avslutat jobbet och hälsa på en gammal kär vän i Varberg som jag inte sett sen långt innan Ebba föddes...vem vet jag kanske tycker det är så trevligt där att vi flyttar. Jag känner mig ändå så rotlös att det snart kvittar var jag bor, men tänker i första hand på vad min älskade dotter vill. Hon är ju inte rotlös hemma i sitt Kramfors, så jag gör som hon vill.

Varannan dag är jag ledig från jobbet och då saknar jag mina vänner, mina tankar seglar ofta iväg till Härnösand. Var jag än befinner mig i världen så är det den staden som det längtas efter mest.

Idag är en mulen dag här i Järvsö och jag som tänkte lägga mig och svimma av på nån strand. Tur att jag har ett så bra jobb att jag kan ligga på stranden ändå och få betalt dessutom, som vi gjorde igår. Det skadar inte heller att jag har mina kompisar från tolklinjen som kollegor.
En dag som idag kan jag då istället för att lata mig, passa på att städa, fixa naglarna, håret, skulle behöva både färga och klippa det. Sen om kroppen inte stretar emot alldeles för mycket så kan det bli en promenad idag också. 

Ha det underbart alla mina älskade. Love U.