29:e juli, sista passet
Jag har tillbringat en dryg månad i bekräftelsernas Mecka, till en början tyckte jag att det var ordentligt jobbigt att inte kunna visa sig på byn utan att dreggel hängde i mungiporna på manskönet, men nu då...hur ska jag överleva??? Har ju vant mig vid detta. Kanske flytta hit? Njae, för den anledningen, nä då får det nog dyka upp något bättre som lockar.
Inom en snar framtid seglar skeppet söder ut, det ska bli spännande. Har aldrig satt min fot i vare sig Falkenberg eller Varberg. Vem vet det kanske är jättefint där.
Kommer jag att sakna Jarse då? JAAA, det kommer jag faktiskt. I synnerhet mina vänner här, faktiskt alla även om det kanske inte verkar så ibland. Många av dagarna här har varit tråkiga och fyllda med hemlängtan, men övervägande har varit härliga, mysiga, tokiga och roliga.
Passpå nu Härnösandsbor...Jag e på ingående
Puss och kram alla gulliga ni. Love U
Ärlighetens vara eller inte vara?!?
Måste det vara så här komplicerat, kan alla inte bara vara ärliga och säga rakt ut vad det vill, inte vill och att inte varken lägga till eller dra ifrån när de berättar något. Det är väl hyffsat enkelt eller...nja kanske inte, nu är det den fd storljugaren som skriver detta, men det går att ändra sitt beteende. Jag har ju gjort det, bestämde mig helt enkelt för att sluta ljuga. Visst är det jobbigt ibland och en del nödlögner slipper väl ur min trut ibland, men bara såna som inte skadar andra. Känslan efter en ''nöd'' lögn är precis lika illa som efter en jättelögn, då mår jag kass inombords.
Jag är den jag är nu och inte förr, köpt det eller låt bli.
Nu tror jag hjärnan ska få vila sig i ett alkorus. Ha det gott tills vi hörs igen. Puss och kram. Love U.
Gjorde ett försök till...
- Du slår ju bra, och skulle man sätta ihop alla bra slag i en runda skulle det bli en toppen runda.
Haha så sant som om jag skulle sagt det själv.
Jag vet med mig själv att ribban ligger alldeles för högt och det gäller det mesta jag företar mig, så även här. På övningsranchen för två veckor sen så sa jag till hon jag slog med.
- Fan nu kommer prestigen också.
Vilket gjorde att jag slog sämre och sämre...analys av varje slag, gör om gör rätt osv.
Efter ett tag landade blicken på klubbskaftet och jisses vad jag började skratta. Gissa vad det stog? Just precis...Prestige. Hahaha lustigt som f*n.
Igår natt blev det en sen natt med mycket pysslande, så man kan säga att jag är rätt seg nu när jag sitter på min tjänst. Tur då att det finns en dator som kan sysselsätta mig emellanåt så jag inte somnar.
Idag går även mina tankar till min fina underbara vän Mikaela som fyller år. Vi kanske inte hörs så ofta men hon finns där ändå och kommer alltid att finnas. Så många fina samtal vi haft. Saknar dig gumms.
Önskar er alla en fantastisk dag, vad ni än gör. Puss och kram. Love U.
Onsdagsgolf, hahaha
För er som inte spelar golf vet jag inte hur det låter, men för er som gör det, så var det en riktig skitrunda. Kul var det i alla fall, för trots allt så skrattade jag ganska mycket över mina urusla slag och placeringar. Snacka om att harva, men det var precis vad jag gjorde.
Nu har jag precis avslutat en gravöl över min pestprestation, eller så kan vi kalla det sömnmedicin för nu ska jag krypa ner mellan lakarn och påslakarn.
Nassi nassi på er. Love U.
20:e juli
Jag gick en promenad för att skingra tankarna mina lite och när jag gått en timme ringde hon för att tacka. Jag hade skrivit ett kort till henne med paketet och texten tog jag från mitt hjärta. Hon berättade att hon börjat gråta när hon läste innehållet och det var inte riktigt min mening. Det jag skrivit handlade om allt fint hon gör och säger till mig och många andra, jag skrev också hur mycket hon betyder för mig. För det gör hon. Jag brukar kunna hålla tillbaka mina egna tårar men idag är det omöjligt, jag behöver bara tänka på henne eller höra hennes röst för att salta tårar ska börja rulla. Gud vad jag saknar henne!!!
Hon är mitt allt, utan henne skulle jag inte behövas. Hon är det finaste lilla människa jag känner, så mån om allt och alla.
Ha en fin dag alla mina. Love U.
Kollaps
Häromdagen var inte den bästa av dagar, få se nu...jo det var i lördags. Jag bestämde mig för att gå till en strand för att bada innan tvättiden klockan två. Sagt och gjort. På väg dit kände jag ett stort behov att lätta på känsloventilen och så fick det bli. Den alltid söta, rara och glada Maria gråter faktiskt ibland, men i min ensamhet så att ingen ska se det.
Stranden var min i tre timmar sen beräknade jag att det skulle ta i alla fall en timme att gå hem eftersom det var så otroligt hett den dagen. Halvvägs hem känner jag att nånting är på väg att hända, kroppen känns seg och det enda jag kan tänka på är kaviar, ungefär på samma ställe tar den ena halvlitern vatten slut och jag bestämmer att jag ska stanna en bit längre fram och byta flaska.
När jag kommer dit är jag så yr i huvudet, tror att jag ska svimma så jag böjer mig fram för att få blodet till knoppen. Samtidigt funderar jag om bananen som finns i väskan ska ätas eller sparas, den sparas och vattnet åker fram istället, sveper halva och går vidare.
Vartannat steg tar jag en klunk men är så slut att jag inte orkar skruva på korken och börjar snart att ragla mig över bron jag är på. Bron tar slut och min ork med, bestämmer mig för att vila en stund till, men nu börjar det bli otäckt. Funderar om jag ska ringa en kille jag känner för att be om hjälp men jag hinner inte tänka mer innan hyperventilationen sätter igång och tårarna sprutar obehärskat...jag fattar ingenting...
I ögonvrån ser jag två cyklister som kommer från höger på bron, nästa sak jag kommer ihåg är att cykelhjulen står till vänster om mig. Jag anstränger mig för att ta ur hörlurarna och titta upp på de som står där.
En tjej och en kille i min egen ålder undrar hur det är...och ärligt så kan jag inte svara. De lägger ner mig på asfalten och häller vatten på min panna, tjejen undrar om jag har något att äta i ryggan och sen matar hon mig med bananen.
Det stannar en bil och tjejen undrar om jag kan ta mig hem för egen maskin eller om jag vill åka i den bilen. Jag har registrerat regnr och undrar om det är ''blattar'' i bilen. Hon tittar och säger att det inte ser ut som det, okej då kan jag åka. Fatta att orka ha fördomar när man inte har ork att gå själv, helt vrickat.
Jag får i alla fall skjuts hem och i bilen frågas varför jag är ute och går i denna värmen, om jag har anorexi, hur gammal jag är och en dröse andra skumma frågor. Hon jag bor hos kom ner i porten för att hjälpa mig upp till lägenheten (när jag ringde från bilen trodde hon att jag var full, för att jag sluddrade så) Jag ville spy upp bananen men tvingade mig själv att behålla den, benen höll inte att gå på så killen som åkte med i bilen valde att bära upp mig tre trappor. Jag har nog aldrig känt mig så hjälplös i nyktert tillstånd. Efteråt fick jag veta att det var en rysk fd livvakt som burit mig, då behövde jag i alla fall inte känna mig rädd att han skulle tappa mig. För det var det enda jag sa till han...du kommer aldrig att orka hela vägen upp... och... jag måste nog börja banta igen...jag tyckte han flåsade så mycket.
Jag är fortfarande otroligt tacksam att både cyklisterna och bilen stannade för att hjälpa mig. De hade lika gärna kunna skita det, som så många andra.
En timme senare gick jag i ultrarapid till Ica för att köpa kaviar, bananer, dextrosol, vatten och ganinomax. Denna korta promenaden som i vanliga fall tar ca fem minuter tog ungfär en timme. Helt slut var jag, men efter att ha tryckt i mig den ena förpackningen dextrosol, druckit energidrycken, ätit banan och en dröse kaviar mackor så kändes det ändå hyffsat. Jag och hon jag bor hos bestämde oss för att åka till Torön och äta där, men när hon duschade så åkte hennes glasögon i golvet och glaset sprack, omplanering med film, godis, strips och mys istället. På väg till macken och Sibylla fick jag ett riktigt skrattskov som inte gick att stoppa (ett smittsamt sådant), så trots allt elände denna dagen så skrattade vi båda gott åt alltihopa. Sen däckade jag i soffan.
Puss och kram i sommarvärmen. Love U all.
Haha, nu ser jag...
Raggen haglar och jag ser det, fast en sak förstår jag fortfarande inte...Vad är de ute efter???
Läre väl visa sig det också, men orka ha tålamod till det, nä. De kan väl säga rakt ut vad som pågår så kan jag ju få välja utifrån förutsättningarna hehe.
Nä nu ska jag snart kliva av passet för att få gå och inhandla mig lite snus, sen hoppas jag att det inte bara blir varmt i dag utan även lite sol, bara för att jag vill ligga och jäsa en stund. Det är rätt skönt det.
Ha en finfin dag allihopa. Puss och kram. Love U
Trivsel
Att det är jobbigt när telen ringer mitt i natten eller det plingar sms på morgonkvisten behöver nog ingen närmare förklaring.
Nu tänker ni säkert: Men slå av telefonen då eller ställ den på ljudlös!!! Problemet löst... Tyvärr går inte det när jag är i tjänst för jag har ett larm kopplat till luren, därför måste ljudet vara på...Jaja nog tjatat om det, jag sover ju ändå så lite så.
Men att jag mår hyffsat bra finns det inga tvivel om. Jag har nog ett guldjobb, jag trivs som fisken och känner att det är ömsesidigt.
Idag har jag ledigdag och det ser faktiskt ut som att det som lovades på väderleksrapporten i går kommer att infrias, sol och en djävulska värme. Nu ska här pressas, för hittills alla lediga dar har det varit lite si och så med den där gula härliga saken som skänker så mycket energi till mig.
Ha en alldeles underbar dag mina otroligt fina vänner och medmänniskor. Love U.
Mitt solsken...Ebba!
Jag funderar på att hämta henne när jag avslutat jobbet och hälsa på en gammal kär vän i Varberg som jag inte sett sen långt innan Ebba föddes...vem vet jag kanske tycker det är så trevligt där att vi flyttar. Jag känner mig ändå så rotlös att det snart kvittar var jag bor, men tänker i första hand på vad min älskade dotter vill. Hon är ju inte rotlös hemma i sitt Kramfors, så jag gör som hon vill.
Varannan dag är jag ledig från jobbet och då saknar jag mina vänner, mina tankar seglar ofta iväg till Härnösand. Var jag än befinner mig i världen så är det den staden som det längtas efter mest.
Idag är en mulen dag här i Järvsö och jag som tänkte lägga mig och svimma av på nån strand. Tur att jag har ett så bra jobb att jag kan ligga på stranden ändå och få betalt dessutom, som vi gjorde igår. Det skadar inte heller att jag har mina kompisar från tolklinjen som kollegor.
En dag som idag kan jag då istället för att lata mig, passa på att städa, fixa naglarna, håret, skulle behöva både färga och klippa det. Sen om kroppen inte stretar emot alldeles för mycket så kan det bli en promenad idag också.
Ha det underbart alla mina älskade. Love U.
Trööööt... som fan till o med
Funderar seriöst på att gå en promenad så att skallen kanske klarnar, för nu är jag ju ledig fram till måndag och ska hitta på bus om lördagen så pigg är väl kanske en förutsättning annars slocknar jag väl i nån buske eller nåt.
Hur som haver, ha´ne alla mina pullor och annat löst folk. Puss och kram, Love U.
