mariahelenaf

Det snurrar många frågor och tankar i tösens huvud just nu. Häromdagen fick jag frågan, varför kisset är gult? Efter den kom nästa gula fråga.

Så här är det. Varje dag åker vi förbi en bergvägg. Utefter sidan på den hänger det gigantiska istappar. En del av dem är gula medan andra är riktigt gula. Hon undrar varför de har den färgen. Eftersom jag bara är en vanlig mamma och ingen högutbildad, så svarar jag efter bästa förmåga och sen letar jag rätt på korrekt information för att kunna ge henne ett riktigt svar.
Eftersom jag har tillgång till en hel del bra lärare på folkhögskolan, så är det dem i första hand som får svara på ''mina'' frågor.

Igår till middagen kom nästa fundering, håll i er, den här är djup.

I skolan pratar de mycket om rymden och vad som finns där...Hela hennes uppväxt har jag sagt att när någon dör, människa eller djur, blir de stjärnor i himlen. Så igår när vi satt och åt, pratar hon om vad de i klassen tror att man måste ta med sig om man ska åka till rymden. Plötsligt tittar hon på mig och frågar:
- Hur många stjärnor finns det i universum?
Den frågan har jag inget bra svar på. Sen kommer nästa fråga:
-Mamma. Är det sant att man blir en stjärna när man dör?
Eftersom jag har svårt att ljuga så måste jag säga som det är...att det inte stämmer.
-Men vad händer när man dör då? Vad händer med själen?

Jag och igen annan heller, är väl säker på vad som händer när vi dör, så jag drog min version av det hela, det vill säga att:

Eftersom själen är vårt liv och kroppen bara är något att förflytta livet i, så begraver vi kroppen/skalet när vi dör och anden sprids i luften, eller som Ebba själv sa, till himlen kanske.
Efter en stunds eftertänksamhet, tar hon ett djupt och kontrollerat andetag, nästan andaktigt och det ser ut som hon smakar på det och så säger hon:
-Andas jag själ nu?

Som sagt, det snurrar mycket tankar i den lilla skallen.