Tom i bollen...
...med massor av tankar och funderingar som studsar mellan väggarna.
I onsdags hade jag torsdag, missade av denna anledning en tenta i statistik. Torsdagen vigdes åt VAB, med en liten som är febrig, snuvig och kräks mellan snytningarna. Fick främmande som ville muntra upp mig så mycket att jag började gråta, men det var skönt att luta huvudet mot ett bröst och bara släppa ut, utan ord, bara tröst.
Idag fredag är jag fortfarande hemma med sjuk liten.
Mina tankar cirkulerar kring mig och min personliga utveckling det senaste halvåret. Jag inser att jag gjort en hel del framsteg och känner glädje för det. Ensam på denna resa är jag inte, jag har fantastiska psykologer, kuratorer, vägledare, lärare och framför allt vänner, de gör inget speciellt, med de finns där med sina reflektioner som jag lyssnar till och gör till mitt eget.
Två saker av allt jag lärt mig vill jag gärna dela med mig av till er!
En sak, som fler än en av dessa har sagt. Är att jag ska kliva av mitt X2000, stanna upp och tänka efter. Vad är det jag vill och vad kan jag göra åt det, att ta ett steg tillbaka, lyssna, tänka, känna.
En annan sak som jag fått i ''läxa'' är att...varje dag titta mig i spegeln, tala om för mig själv, att jag älskar mig själv, att jag duger precis som jag är och att jag är vacker.
Läxan har jag gjort varje dag en längre tid. Jag kan säga en sak, att från början kändes det otroligt dumt att göra det och ofta slutade det hela med att jag nästan hånskrattade åt mig själv i spegeln...MEN idag, säger jag allt med mening och faktum är att det känns helt okej att göra det. Det är klart att det går upp och ner. Ibland älskar jag mig själv mer och ibland mindre, men det går iallafall framåt och det är vad som räknas.
Jag blir lite vackrare för varje dag, jag duger lite mer för varje dag och framför allt, jag börjar älska mig själv och det betyder att jag även kan älska andra och andra kan älska mig.
I onsdags hade jag torsdag, missade av denna anledning en tenta i statistik. Torsdagen vigdes åt VAB, med en liten som är febrig, snuvig och kräks mellan snytningarna. Fick främmande som ville muntra upp mig så mycket att jag började gråta, men det var skönt att luta huvudet mot ett bröst och bara släppa ut, utan ord, bara tröst.
Idag fredag är jag fortfarande hemma med sjuk liten.
Mina tankar cirkulerar kring mig och min personliga utveckling det senaste halvåret. Jag inser att jag gjort en hel del framsteg och känner glädje för det. Ensam på denna resa är jag inte, jag har fantastiska psykologer, kuratorer, vägledare, lärare och framför allt vänner, de gör inget speciellt, med de finns där med sina reflektioner som jag lyssnar till och gör till mitt eget.
Två saker av allt jag lärt mig vill jag gärna dela med mig av till er!
En sak, som fler än en av dessa har sagt. Är att jag ska kliva av mitt X2000, stanna upp och tänka efter. Vad är det jag vill och vad kan jag göra åt det, att ta ett steg tillbaka, lyssna, tänka, känna.
En annan sak som jag fått i ''läxa'' är att...varje dag titta mig i spegeln, tala om för mig själv, att jag älskar mig själv, att jag duger precis som jag är och att jag är vacker.
Läxan har jag gjort varje dag en längre tid. Jag kan säga en sak, att från början kändes det otroligt dumt att göra det och ofta slutade det hela med att jag nästan hånskrattade åt mig själv i spegeln...MEN idag, säger jag allt med mening och faktum är att det känns helt okej att göra det. Det är klart att det går upp och ner. Ibland älskar jag mig själv mer och ibland mindre, men det går iallafall framåt och det är vad som räknas.
Jag blir lite vackrare för varje dag, jag duger lite mer för varje dag och framför allt, jag börjar älska mig själv och det betyder att jag även kan älska andra och andra kan älska mig.
Kommentarer
Trackback
