mariahelenaf

Ja ni vänner, det är beskrivningen av min underbara unge det. Har varit på ridskolan i vanlig ordning och idag skulle de hoppa hinder, till Ebbas stora förtjusning kan jag tillägga.

De var tre olika hinder som var gjord i en bana med fem olika konstellationer. Svårt att förklara men med lite tur så kanske ni fattar...

Tösen min är totalt orädd och driver på hästarna som det vore någonting hon alltid gjort. Det sista de gjorde idag var att galoppera tre varv runt fyrkantspåret. Yes, säger Ebba och stämplar hälarna i sidan på pållen. Det är hon och en tjej till som far runt som streck, de andra fem står uppställda på medellinjen och vill inte alls vara med.

Under hoppningen är det en av tjejerna som ramlar av. Allt gick som tur är bra, inga skador och tjejen sitter upp igen.
Jag frågar Ebba när vi åker därifrån om hon blev rädd när flickan ramlade av och hon svarade att hon blev mest orolig om det blev några skador. Naturligtvis måste jag fråga om hon aldrig är rädd själv, men det är hon inte säger hon, vad det beror på är att hon har kontroll och vet vad hon gör plus att hon minsann inte är någon fegis (hennes egna ord). Hon är så cool.
Om hon skulle ramla av så skulle hon ändå fortsätta rida, det är hennes ord idag, sen om det skulle råka hända får vi väl se då, men jag tror henne, det är en liten hårding det där.
Det är roligt att de andra föräldrarna som är där tycker att hon är jätteduktig, att hon har det i sig och kommer att gå långt om hon fortsätter. Jag själv kan ju knappast säga nåt som inte ser sånt där.

Hursomhelst så bestämmer lilla fröken själv om och hur länge hon vill fortsätta.

Puss och kram alla älskade