mariahelenaf

Ibland blir jag så less på mig själv. Jag känner svartsjuka...varför då? Ja, det kan jag ju roa mig med att fråga. Vem har jag att vara svartsjuk på? Vad jag vet, så är det ingen.

Jag är snygg, vacker, söt, ja kalla det vad du vill, jag ser bra ut. Jag är snäll, generös (nu menar jag inte pengar, för det har jag inga) med känslor, menade komplimanger, jag hjälper gärna till om jag kan, är en bra vän, bra mamma.
Det här tycker jag om mig själv, så varför ska jag vara svartsjuk på någon annan? Svaret är enkelt. Jag litar inte på orden som sägs, jag tolkar det som sägs till något annat som inte har med känslor att göra, eller kanske känslor men inte de jag tänker på.
För det mesta går det bra att tänka: Det är jag som är här och nu, nöj dig med det så länge. Men ibland när jag tittar på andra tjejer, som i mina ögon ser bättre ut än mig, då går det lite tyngre.

Sådärja, där tog jag mig visst ett dopp i offerkrukan. Dags att kliva ur, torka mig och gå vidare.

Puss och kram vänner. Love U.