Funderar...
Lyssnar på Pink när hon sjunger ''I don´t believe you'' och funderar på vad det var jag skulle lära mig av Jimmy, Peter och Eddie. De har en sak gemensamt och det är något jag är van att leva efter. Kanske var det att jag skulle lära mig att säga NEJ, för ett beteende som absolut inte blev bättre av att umgås dem var att vilja ha kontroll. Det har dock blivit mycket bättre med kontrollen nu, jag behöver inte veta allt längre.
En annan låt som får mig att tänka är hennes ''Please don´t leave me''. Jag vet mycket väl hur jag fungerar och hur jag kan aggerar när jag är ledsen, frustrerad, arg, besviken, sårad eller rädd, säger så mycket dumt utan att tänka. Det ska jag också ändra på, det tjänar inget till att såra andra människor. Jag vill ju inte att någon annan ska såra mig, med elaka ord som gör mer ont än en käftsmäll.
Vad är det som gör att jag är så rädd för att bli lämnad, det finns så många frågor utan svar. Hur var det att växa upp i familjen Berglund/Frånberg? Var jag ett lyckligt omhändertaget barn? Fanns där kramar och kärlek? Omtanke eller närhet? Det kanske det gjorde men inte tillräckligt skulle jag gissa på.
Kom på en händelse i min ungdom när jag var så arg, ledsen och frustrerad över min mamma att jag stod med köttkniven mot magen och tryckte in den i skinnet allt vad jag kunde, jag tänkte ta mitt liv och min mamma stod mittemot mig och sa:
-Men gör det då.
Varför hon sa så vet jag inte, hon kanske tänkte på omvänd psykologi, vad vet jag om hon tänkte alls?
Jag älskar mitt barn, men historien som jag inte riktigt känner, speglar sig i mitt agerande mot henne. Jag gör och säger saker ibland som jag egentligen inte vill, mest när jag är trött eller stressad. Min psykolog säger att det är mina automatiska tankar och att jag kan jobba med dem, för att inte bli så arg när det är något som jag tycker är fel. När jag bemästrar att styra dem, kan agera annorlunda. Hon kan fethajja att det inte finns något som är mer akut att jobba med än just det.
Har tänkt köpa en bok som hon rekommenderat, ''Hemligheten'' av Dan Josefsson och Egil Linge. Den handlar om relationer och varför jag gör som jag gör, varför jag har svårt att släppa in folk (allra helst män) i mitt liv. Tydligen kan den lära mig en del. Hittade den som ljudbok på nätet så nu är den på väg hem till min dator.
Idag är dagen då jag suttit långt ner i krukan och varit totalt värdelös och oälskad, om jag orkar och ids så ska jag ta mig ur tills i morgon. Då är dagen då jag ska ta Ebba med mig och hälsa på min allra bästa vän Ulla och hennes pojkar.
Trots att jag mår som jag gör älskar jag er alla, en del av er lite mer, andra lite mindre, men ändå tillräckligt mycket. Puss och kram.
En annan låt som får mig att tänka är hennes ''Please don´t leave me''. Jag vet mycket väl hur jag fungerar och hur jag kan aggerar när jag är ledsen, frustrerad, arg, besviken, sårad eller rädd, säger så mycket dumt utan att tänka. Det ska jag också ändra på, det tjänar inget till att såra andra människor. Jag vill ju inte att någon annan ska såra mig, med elaka ord som gör mer ont än en käftsmäll.
Vad är det som gör att jag är så rädd för att bli lämnad, det finns så många frågor utan svar. Hur var det att växa upp i familjen Berglund/Frånberg? Var jag ett lyckligt omhändertaget barn? Fanns där kramar och kärlek? Omtanke eller närhet? Det kanske det gjorde men inte tillräckligt skulle jag gissa på.
Kom på en händelse i min ungdom när jag var så arg, ledsen och frustrerad över min mamma att jag stod med köttkniven mot magen och tryckte in den i skinnet allt vad jag kunde, jag tänkte ta mitt liv och min mamma stod mittemot mig och sa:
-Men gör det då.
Varför hon sa så vet jag inte, hon kanske tänkte på omvänd psykologi, vad vet jag om hon tänkte alls?
Jag älskar mitt barn, men historien som jag inte riktigt känner, speglar sig i mitt agerande mot henne. Jag gör och säger saker ibland som jag egentligen inte vill, mest när jag är trött eller stressad. Min psykolog säger att det är mina automatiska tankar och att jag kan jobba med dem, för att inte bli så arg när det är något som jag tycker är fel. När jag bemästrar att styra dem, kan agera annorlunda. Hon kan fethajja att det inte finns något som är mer akut att jobba med än just det.
Har tänkt köpa en bok som hon rekommenderat, ''Hemligheten'' av Dan Josefsson och Egil Linge. Den handlar om relationer och varför jag gör som jag gör, varför jag har svårt att släppa in folk (allra helst män) i mitt liv. Tydligen kan den lära mig en del. Hittade den som ljudbok på nätet så nu är den på väg hem till min dator.
Idag är dagen då jag suttit långt ner i krukan och varit totalt värdelös och oälskad, om jag orkar och ids så ska jag ta mig ur tills i morgon. Då är dagen då jag ska ta Ebba med mig och hälsa på min allra bästa vän Ulla och hennes pojkar.
Trots att jag mår som jag gör älskar jag er alla, en del av er lite mer, andra lite mindre, men ändå tillräckligt mycket. Puss och kram.
Kommentarer
Trackback
