...
Ännu en helg har gått och en ny vecka har påbörjats. Min helg har varit full av känslor. Det tråkiga med de gångna dagarna är att jag haft ont i huvudet hela tiden, men i olika stadier, allt från ljum bakgrundsmusik till ljungande migrän attacker.
Eftersom jag är jag fortfarande, så har jag naturligtvis inte talat om hur det legat till alla gånger, utan istället varit halvgrinig. Allt detta plus mitt lilla lättstötta jag...katastrof, hur svårt ska det vara att säga som det är, jag tror inte det skulle mottagits på ett negativt sätt.
Plump på att uttrycka mig är jag också, lite lik min egen mamma har jag kommit på, det var inte så kul att upptäcka för den jag minst av allt vill vara lik är ju henne. Tur då att den jag varit med har varit så pass ärlig och kunnat påpeka mina uttalanden. Jag börjar verkligen uppskatta den ärligheten, för då har jag en chans att ändra mig till det bättre.
Så har jag i ensamma stunder läst boken vi ska vara färdig med nu på onsdagnatt. Bra att jag har läst i boken. Dåligt det den gör med mig. Har dykt ner i ''krukan'' fler gånger än jag ville, det positiva är att det går fortare att kliva ur den för varje gång. Synd att jag skulle ''bada'' när jag inte var hemma i min ensamhet bara.
Jag har haft det bra ändå, har ju fått vara nära den jag tycker om och han tar väl hand om mig, frågar, undrar och bryr sig. Det finns en sak jag önskar så innerligt...att han ska våga lita på mig, släppa in mig och tro på att det kommer bli bra. Man ska dock inte tvinga fram känslor, det önskar jag mig inte heller. Hoppas han tycker det samma...
Jaha, ja såhär ser mitt liv ut just i detta nu.
