En vanlig men ovanlig torsdag.
I morse när jag skickat lillfröken till skolan, satte jag mig framför teven, det hör inte till vanligheterna så jag antar att det fanns en mening med det då. Slötittade på nyhetsmorgon och bestämde att när det slutade skulle nunan fixas och ordentliga kläder tas på.
Strax innan tio, gjorde de reklam om Malou och hennes program ''Efter tio''. Hon hade bjudit in en sexmissbrukare och en medberoende som lever i ett förhållande med en sexmissbrukare. Tror ni jag blev intresserad? Svar ja.
För två år sedan fick jag höra ordet medberoende första gången, på ett ganska oangenämt sätt. Nämligen att jag skulle vara det. Hmm. Som särskilt inbjuden gäst gick jag på en föreläsning i ämnet och fann att det fanns några likheter som passade in i mitt eget beteende, men fäste ingen större vikt vid det.
I fjol när jag pluggade upp behörigheterna på Allmän kurs, talade min kurator på skolan om för mig att jag har en medberoende problematik. Visst, visst... Jag fick en till inbjudan till samma föreläsning och gick på den, det fanns lika många likheter den här gången och kanske några till.
I höstas (2009) började jag Social Grundkurs på folkhögskolan på inrådan av min kurator och tillika min blivande klassföreståndare. Sommaren innan jag började var jag barnfri och jobbade tredubbla jobb för att överhuvudtaget hålla mig flytande, jag åt väldigt sparsamt, mest mackor, nudlar och kaffe. En dag ville kroppen inte kliva ur sängen. Jag låg i fosterställning och grät. Det här var på min älskade dotters födelsedag, jag minns det så väl för jag åkte till vårdcentralen för att träffa en läkare, han skickade mig akut till psykets avdelning 7 i Sundsvall. Medan jag väntade på taxin tänkte jag ringa till Ebba för att säga grattis, jag ringde men kunde knappt prata, hennes pappa svarade och jag talade om vad som hänt och var jag var på väg, men att jag ändå ville försöka tala med min dotter. Med gråten i halsen pratade vi och jag fick säga grattis, hon hörde att det var något med min röst och undrade om jag var ledsen. Att ljuga är inte okej men det gjorde jag, sa att jag var förkyld.
Efter denna händelse vände allt, jag fick tid till psykolog för att ta mig en funderare över mitt mående och när hon tyckte att vi rett ut sommarens händelse så ville jag inte sluta gå hos henne. Hade jag nu chansen att en gång för alla reda upp i mitt liv så tänkte jag ta den nu. Så där är jag nu, samtal en gång i veckan och det går bra, jag känner förtroende för henne och vi bollar mina tankar, reaktioner och beteenden.
Kan det stämma då, att jag skulle vara medberoende? Ja kanske det. Programmet i morse och kunskapen jag skaffat mig pekar då på det.
Så jag säger: Hej, jag heter Maria och jag är medberoende. Tack.
