Den nakna sanningen.
Jo, så skulle man faktiskt kunna se det. Den nakna sanningen om mig själv. För när jag vänt och vridit mig själv ut och in, känner mig och älskar hela mig, då är det bara jag i min nakenhet kvar, utan hårt skal att gömma mig bakom när känslor och människor kommer mig för nära. Många håller nog med mig när jag säger att, närhet som man är rädd att bli sårad av, blir komplicerad när den kommer för nära. Lika många skulle nog säga att det är bull shit.
Här får alla tycka det de vill, jag tycker och känner så här.
Idag när jag gick från psykologen till skolan, så funderade jag på när jag startade den här resan...Tror det var 2007 och då jobbade jag inte så aktivt, med mitt mående. Sedan den 20 juli 2009, då hela min värld rasade, har jag gått i samtal en gång i veckan med en psykolog, tagit min klassföreståndare/kurator till nödhjälp, pratat med kuratorn på syncentralen och min ''doktor'' i alternativmedicin.
Varför så många då?
Dels är jag ivrig, vill bli jag nu, men också för att olika kuratorer har olika syn och arbetssätt. Jag får spegling och reflektioner på ett ställe, strategier på ett annat, hemuppgifter på det tredje och vägledning på det fjärde.
Det händer mycket i min kropp just nu och hjärnan håller på att koka över, fast det gör inget om det tänker leda till något positivt. Känns som det är min tur nu.
Ikväll har jag varit på en föreläsning om SKAM. Den var fantastisk och jag fick många nya insikter om både mig själv och lite om andra, men mest om mig själv. Eftersom jag är den jag är, så gick jag igenom föreläsningen i mitt huvud på väg hem och halvvägs börjar jag plötsligt gråta, helt utan förvarning. Läskigt men otroligt skönt, för som han sa:
- Sörj dina sår.
En annan sak han sa, som kan kopplas till det jag skrev i början är:
- Våga släppa någon så nära att du blir berörd.
''När någon rör vid en så förvandlas man, till den man alltid velat vara och kanske en gång var, men nära nog har glömt'' (Tunström)
Han sa mycket annat klokt också som jag tänkte dela med mig av, men det får nog bli en annan dag, kanske i morgon.
Sov sött alla mina älskade.
Här får alla tycka det de vill, jag tycker och känner så här.
Idag när jag gick från psykologen till skolan, så funderade jag på när jag startade den här resan...Tror det var 2007 och då jobbade jag inte så aktivt, med mitt mående. Sedan den 20 juli 2009, då hela min värld rasade, har jag gått i samtal en gång i veckan med en psykolog, tagit min klassföreståndare/kurator till nödhjälp, pratat med kuratorn på syncentralen och min ''doktor'' i alternativmedicin.
Varför så många då?
Dels är jag ivrig, vill bli jag nu, men också för att olika kuratorer har olika syn och arbetssätt. Jag får spegling och reflektioner på ett ställe, strategier på ett annat, hemuppgifter på det tredje och vägledning på det fjärde.
Det händer mycket i min kropp just nu och hjärnan håller på att koka över, fast det gör inget om det tänker leda till något positivt. Känns som det är min tur nu.
Ikväll har jag varit på en föreläsning om SKAM. Den var fantastisk och jag fick många nya insikter om både mig själv och lite om andra, men mest om mig själv. Eftersom jag är den jag är, så gick jag igenom föreläsningen i mitt huvud på väg hem och halvvägs börjar jag plötsligt gråta, helt utan förvarning. Läskigt men otroligt skönt, för som han sa:
- Sörj dina sår.
En annan sak han sa, som kan kopplas till det jag skrev i början är:
- Våga släppa någon så nära att du blir berörd.
''När någon rör vid en så förvandlas man, till den man alltid velat vara och kanske en gång var, men nära nog har glömt'' (Tunström)
Han sa mycket annat klokt också som jag tänkte dela med mig av, men det får nog bli en annan dag, kanske i morgon.
Sov sött alla mina älskade.
Kommentarer
Postat av: a
gonatt gumman :) du gör det bra :)
Postat av: Syrran
Tack för din helt fantastiska förmåga att skriva så det berör. Du får mig att tänka på nya sätt och hitta nya vägar. Precis som alltid så fortsätter du att vara min idol! KRAM!!
Trackback
