mariahelenaf

Med tanke på ett tidigare inlägg...

Ebba och jag står och väntar på hennes skoltaxi, klockan är runt åtta på morgonen. Det är vackert ute, solen håller på att stiga och det är gnistrande vitt över landskapet.
Vi står där och fryser lite, Ebba andas ut så där att det blir vit rök ur munnen, flera djupa andetag står hon så, sen säger hon:
- Mamma, jag ser inget huvud på själen.

Hon är så söt min tjej.

Kanske är det så att det inte finns något huvud på själen, just för att det är ett andetag. Vem vet...