mariahelenaf

150 knyck rakt in i väggen, fan vad det känns kontigt, helt upp och ner. Jag gråter mycket, är helt slut både psykiskt och fysiskt, men så går det väl när man bara öser på med jobb och inte tänker ett dugg på hur man mår och inte vilar. Nu är det sjukskrivning och rehab på psyk som gäller. Jag trodde att utbränd var något som bara fanns i fantasin hos folk med dålig ork...Hade jag fel? Förmodligen! Sedan i söndagskväll har jag varit i helvetet och vänt, gjort ett besök utan övernattning på 7:an i Sundsvall men inget ont som inte har något gott med sig, nu är det bara att börja klättra igen, vis av erfarenhet så lär jag väl inte göra om det... Ha det nu så bra mina ... jag kommer tillbaka. Ebba min söta älskling, jag vet att du hade en toppen födelsedag igår coh det är tur att du kommer hem snart för nu saknar mamma dig. Puss