mariahelenaf

Det här med att vara utbränd/utmattningsdepression. Hur kul kan det vara på en skala? 

 

Den här texten kan nog upplevas som lite neggo så läs inte vidare om du tror att jag vill ha bekräftelse på någotvis, kanske förståelse däremot, men det är ju något annat.

 

Förutom att jag själv vill orka mer än min förmåga och bannar mig själv för att jag inte orkar, så får jag ofta höra att mitt schema/ jobb är slött, att det är lyllo mig som får gå hem mitt i dan, att jag har det bra som inte behöver jobba helger, att det är bra att jag går på bidrag så är jag inte så dyr, mm mm listan kan göras hur lång som helst, och lika lång som listan är lika liten blir självkänslan tillslut.

Nu hade jag inte mycket till självkänsla innan jag blev sjuk, men ändå, den har inte blivit mycket bättre heller.

 

Min verklighet och sanning då? 

 

Att det kostar på att le, skratta, vara artig och trevlig samtidigt som jag ska sköta mitt jobb alla timmar jag är inom arbetets fyra väggar och till viss del utanför också annars får jag höra att jag är sur (jag vet att jag valt yrke själv så den behöver ni inte tänka), men vad skönt det skulle vara att bara slappna av ibland, tyvärr så pekar mina mungipor nedåt av naturen så det är väl bäst att vara inomhus om jag inte är på topp, allt för att slippa gliringar och skitprat bakom ryggen.

 

Att jag lägger mig och vilar en till två timmar efter hemgång för att orka vara mamma på eftermiddag/kväll, för att orka åka och träna tre till fyra gånger per vecka för att hålla mig stark och frisk, för att orka laga mat, tvätta och hålla bostaden i någorlunda fräscht skick.

 

Vem förutom mitt barn ser att jag gråter när stressen ätit upp mig? Ja, några få utvalda.

Vem vet hur många migräntabletter i veckan jag äter för att komma upp om dagarna? Ni kan få veta. 

När det är som bäst 0-2 tabletter., när det är som värst 7-8 tabletter, och som körsbäret på grädden slinker det ner en sömntablett om det är en riktigt jävlig period. 

 

Jag vill inte vara någon jäkla gnällkärring!! Jag vill bara att ni ska veta för att förstå. 

Ingen människa har det lätt jämt alla har vi jobbigt ibland, men några av oss har det lite kämpigare när det är kämpigt. 

 

En sak till vill jag säga...

Att egentligen är jag en otroligt glad och hyffsat positiv människa, som jobbar på att bli ännu mer positiv, som jobbar på att se livet i fler färger på skalan än svart och vitt, och jag vill tacka alla människor jag mött, både bra och dåliga bekantskaper, för det är ni som gör att jag får bättre självinsikt och får mig att förstå mig själv för att växa och bli en tryggare människa..

 

Godnatt mitt i natten.