mariahelenaf

Nu har jag haft en sån där bra-dag igen :)

Älskade flisan har varit med farmor idag medan jag åkte till övik och mös. Tack för en skön förmiddag bejb.

Eftermiddagen gick jag med en av pullorna och grabbarna på hockey. Modo-Linköping (3-2).

Vad skönt det är att stå i hallen och känna den enorma glädje som man känner när ens lag trycker in pucken, att leendet går från öra till öra och att höra hela hallen leva.
Första perioden var rätt het med mycket gruff på isen och burop från läktarna, andra perioden var lite småseg med så många slarviga passningar att jag blev en aningen småless, tredje perioden var nog bäst, med fart under skridskorna och två täta mål.

Efter avslutad match skulle jag gå upp genom stan och hämta bilen där jag lämnat den. Grejen är bara det att jag med mitt suveräna lokalsinne inte hittade dit, jag gick alltså helt sonika lite vilse^^
Tur då att jag kunde glädja inte bara en, utan två människor.
Att få höra:
"Hur fan kunde du hamna där???"
Ja, det får jag ta :)
Det var trots allt inte så svårt att hamna där. Det var bara att sätta den ena foten före den andra :P

Kvällen avslutades med gänget på Hornöberget och en middag med så mycket skratt att jag fortfarande har ont i magen.
Ni är inte kloka killar och tjejen, men det är inte jag heller ;) Är väl därför jag trivs så bra med er...

Teckenspråk är så tacksamt att kunna. Det går att prata om vad som helst, det är visuellt och alla bilder man får blir supertydliga, felavläsningar kan lätt bli ett gapflabb :)
Tack för en toppen eftermiddag och kväll vänner. 



Sitter ensam i huset, eftersom flisan absolut ville sova kvar hos farmor trots att jag skulle komma hem, och ärligt, lite tomt och tråkigt är det nog allt.

Såå jag gör väl sängen sällskap jag med då :) även om den också är tom och tråkig.

Puss och kram. Love U.